Malmö FF fyller (som alla vet) 100 år i år och Sydsvenskan har under de senaste månaderna presenterat, just det, 100 himmelsblåa spelare som visen kunde rösta fram i tidernas lag.
Röstningen är stängd, men jag hann i alla fall lämna in en elva, den oslagbara elvan förstås.
Men det var knepigt, det var det. För av de hundra lirarna var det ju en del som platsade. Så hur gå till väga? Jo, först eliminera 30 spelare som inte skulle komma ifråga. Sen... Skulle det bara vara med spelare som jag faktiskt sett lira, eller skulle diverse legendarer få vara med? Å det ena, å det andra, det blev två elvor, båda enligt Hodgson/Houghtons härliga 4-4-2. Först en med bara spelare jag sett:
Målvakt
Janne Möller eller Jonnie Fedel?
Fedel har ju gjort ett evigt intryck, inte minst som fubbick(a jävel) vid ett otal matcher under mitten av 90-talet. Möller var å andra sidan en av min barndoms stora fotbollsidoler.
Janne Möller blev det alltså.
Försvar
Ingemar Erlandsson var ju given. En stenhård 80-talshjälte som dessutom var god nog att skriva en autograf åt mig cirka 1983 (på baksidan skrev senare Thomas Sunesson ner sin signatur). Och ja, han vann ju ett par SM-guld också och var strålande i landslaget.
Patrik Andersson var kanske inte helt lysande i sin återkomst 2004, men med sin blotta närvaro höjde han hela laget. Och sen ska vi ju inte glömma ungdomsåren.
Roger Ljung. Mest känd som målskytt i VM 1994, men stöttepelare i MFF andra hälften av 80-talet och . Att vi får två vänsterbackar här blundar jag för.
Olof Persson är inte med enkom för sin singel "Var ska vi sova i natt", men nästan. Hans hjärta gjorde att han klådde Majstorovic, hans relativa ungdom att han slog ut Borg, Ågren och andra 80-talister.
Mittfält
Det bästa mittältslås Sverige upplevt under min medvetna livstid är ganska given här. Vi pratar alltså om Jonas Thern och Stefan Schwarz. Det är värt att minnas att de svetsades samman i MFF under de ljuva åren runt 1990.
En spelare som kanske inte är så känd utanför Malmö Stad är Leif Enqvist. Orättvist behandlad av förbundskaptener och proffsagenter och utlänska klubbar. Vilket å andra sidan ledde till att vi fick se desto mer av honom i den himmelsblå tröjan.
Sen är då frågan vilken av alla små lysande tekniker som ska med? Anders Palmér? Joakim Nilsson? Jo, det blev förstås Hasse Mattisson. Jag är ju så oerhört mer benägen att ta de kämpande tjongarna till mitt hjärta. Så till slut stod kampen mellan Hasse och en annan idol, Jörgen Ohlsson. Jörgen kom nästan med bara för att han var så himla trevlig att intervjua, men Hasse Mattisson är ju Hasse Mattisson och det är ju han som sålde julgranar till förmån för MFF när han spelade i HBK. Det går ju inte att förbise.
Därmed sitter Robert Prytz på bänken, tillsammans med Anders och Daniel Andersson. Jag såg helt enkelt för lite av Prytzen under de gyllene åren.
Anfall
Vem ska få plats bredvid Zlatan?
Masse Magnusson? Håkan Lindman?
Nej, Lasse Larsson. Gudabenådad anfallare vars karriär tyvärr förkortades av skador, i synnerhet en knäskada mot HBK på Stadion. Att han numera är i TFF är dock en omständighet som inte talar för honom.
Och bredvid Lasse spelar alltså Martin Dahlin. Förutom att ha haft århundradets MFF-frisyr öste han in mål, vann SM-guld och var sådär härligt kaxig.
Men Zlatan då? Ja, jag har framförallt kollat på hur spelarna ha varit i MFF; och Zlatan spelade ju knappt i allsvenskan ens... Plus att det krävs mer än att vara en världsspelare för att platsa i MFF.
På bänken hittar vi förutom Masse och Håkan även Niklas Skoog. Förstås.
Alltså:
Elva nummer 1:
Janne Möller
Ingemar Erlandsson
Patrik Andersson
Olof Persson
Roger Ljung
Jonas Thern
Stefan Schwarz
Leif Engqvist
Hasse Mattisson
Lasse Larsson
Martin Dahlin
Som synes en elva starkt präglad av sentimentalitet över ett svunnet 80-tal.
