Vi har cyklat över bron

för att se på vår kanon

Jan, Jan, Jan

Så lät det på Örjans vall ca 1988. Nu har det gått 22 år och Jan blev i dag tränare för Rosenborg.

(ja, jag tyckte det var dags att det skrev nåt här igen)

Det är nära nu

Efter månader i träda känns det som att nåt håller på att hända.
Som att det snart är VM.
Som att det kanske börjar skriva lite här.

Håll i hatten!

En episk tennismatch

"Livet är det samma - man tar och man ger/och ju äldre jag blir - problemen blir fler/fortfarande på flaskan, fortfarande fast, fast i mitt beteende som jag bär som en last" rappar Petter i låten Fast för evigt.

Här på Glidtacklingen föredrar vi helt klart att leva livet, och idrotten, i teorin framför att utöva det själv.

Kanske var det därför som jag själv var ganska överraskad när jag i lördags stod på en tennisbana i Bovallsstrand i mina sönderglidtacklade (grusplanerna på Heden) röda Nike-byxor. Jag var, efter omständigheter som är många och komplicerade och som omfattar 31 ganska hårda år, på någon slags semester med en aktiv Gunnilse-mittfältare, ett annat gammalt fotbollslöfte vars korsband gick sönder och förstörde allt, en handbollsmålvakt från Kroppskultur som jag älskar, en handfull gamla ungdomsfotbollsspelare från Bohuslän och ett otal anhöriga till dessa: vänner, kusiner, småsyskon, föräldrar, svärföräldrar, styvföräldrar, homofiler och stenhuggare i en salig blandning.

På andra sidan nätet stod Marie, som väger kanske hälften av vad jag gör, runt 45 kg. Vi har mötts en gång tidigare, då vann hon knappt. Nu stod det 3-3 och jag skulle serva med solen i ryggen.

Jag slog fyra snabba ess och gick mot sidbytet och passade på att väsa: "Nu släpper jag inga fler bollar, Marie".

Fokuset var fortsatt i nästa gem, där jag visserligen släppte en boll men spelade med en pondus och styrka som måste ha framstått som Lendl-mässigt oövervinnerlig.

5-3. Dags att serva igen.

Jag är trött. Flåsar, röd som en tomat i ansiktet. Marie är naturligtvis oberörd, rör sig som Coria på andra sidan, slår med perfekt precision och teknik medan jag stånkar fram mina trubbiga baslinjeslag med mitt lånade damracket.

Det är sol, jag är verkligen röd nu, nästan lila, jag flämtar till den grad att publiken faktiskt håller på mig, jag tror till och med att Marie vill att jag ska vinna.

Jag slår två dubbelfel i rad. Armarna bär knappt längre. Jag går på nät så ofta jag bara kan, vill avgöra bollarna så snabbt som möjligt för att slippa springa på mina helt stumma ben. Marie slår en perfekt backhandlobb ner i mitt vänstra hörn. Men jag springer ikapp den, snabb som en jäkla vessla, jag hinner runt bollen, klipper till med en stenhård forehandcross, publiken jublar! Men bollen går i nät.

Tiebreaket blir en ren expeditionsaffär: 7-1 till Marie.

Nere på bryggcaféet skiner solen, man sitter i kortärmat för första gången i år, ölen är fantastisk och sommargästerna har inte kommit ännu.

Hemma i Göteborg nås jag av två besked: en av mina i något avseende närmaste vänner har gift sig. Och blåvitt har förlorat mot Åtvidaberg.

Stort grattis, M!

IFK Göteborg-Djurgården

Jag tror jag törs tala även för Martin när jag påstår att vi på Glidtacklingen älskar att se ett på pappret överlägset lag bli utmanövrerat av en taktiskt skickligare och mer viljestark motståndare.

Blåvitt är årets galacticos i allsvenskan. Landslagsmässiga spelare på i stort sett varje postion, ja, i stort sett TVÅ landslagsmässiga spelare på varje position.

Djurgården är troligtvis allsvenskans sämsta lag. De var erbarmerligt oskickliga igår. Så individuellt inkompetenta att IFK i stort sett var tvungna att spela bollen hela vägen in i eget mål. Ändå hade en bortaseger varit det mest rättvisa resultatet.

Den postdigitala fotbollen

Blåvitt har blivit precis det lag som Blåvitt haft så lätt att slå genom åren.

"Gammelmedia" har, i minst tio års tid, bankat in "sanningen" om att man måste spela med offensiva ytterbackar, en ensam forward, att man måste spela fotboll längs marken. Helst hela tiden. Det är modernt!

Men vad händer när motståndarna har läst sönder det systemet? När den enkla, instinktiva, aggressiva fotbollen slår den tänkta, ideologiskt överbyggda barca-modellen? Då står tränare, spelare och media där och säger: "Men det står ju i tidningen att vi är bäst. Då har vi väl egentligen inte förlorat de här matcherna? Vi har ju tillfredsställt den Bosse Pettersson-sanktionerade allsmäktiga Sanningen? Då måste det väl vara tabellen det är fel på, inte oss?"

TV4 avslöjar: Det finns en vagn på tåget där man inte får vara högljudd

Att TV4-människor skulle vara en bunt ouppfostrade pajasar som arbetar på en oseriös kanal styrd av djävulen själv har alltid varit en vitt spridd fördom bland mina vänner och bekanta.

På senare år har jag dock personligen fått en viss respekt för tv-kanalen i fråga. Jag tittar en hel del på deras program, och uppskattar inte minst travsändningarna, la liga-bevakningen och Fotbollskanalen Europa.

Som varandes ett fullgott medietrash så använder jag mig även av Twitter. Och där utspelades igår ett riktigt storslaget drama. Anna Brolin, Patrik Ekwall och Olof Lundh skulle nämligen åka tåg till Kalmar. Nedan följer ett sammandrag av deras tweets från den spektakulära tågresan. En tågresa som försiggick i så kallad "tyst avdelning" - något som innebär vissa problem med etiketten för våra kära vänner...


Patrik Ekwall: Av någon anledning är vi bokade i tyst avdelning. Som att sitta på ett prov i skolan. Rädd för att någon skjuter mig om mobilen ringer.

Anna Brolin: Traumatisk upplevelse på "tyst avdelning". Emot min natur. Givetvis redan utskälld av dam. Har aldrig längtat efter Alvesta så innerligt.

Olof Lundh: Riktigt dålig stämning i tysta vagnen när en Magdalena Ribbing-dam ryter till om att @annabrolin snackar för mycket.

Patrik Ekwall: Bloggat här http://ekwall.fotbollskanalen.se/2010/03/27/pa-vag-i-ett-fangelse/ om den mest absurda resan jag någonsin upplevt:

Patrik Ekwall: Jag får fnitteranfall nu! Som barn i skolan. Tyst avdelning är, by far, bland det mest bisarra jag någonsin upplevt i resform. Släpp ut mig!

Olof Lundh: Nu nyser en dam högt. Är rädd att Magdalena Ribbing-kopian ska kasta av henne från vårt X2000. Då hinner vi ju inte till Kalmar.

Anna Brolin: 45 minuter kvar till yttrandefrihet. Det vill säga Alvesta.

Olof Lundh: När Ribbing-kopian vände sig om och väste att @annabrolin och jag skulle vara tysta så var det hot i blicken.

Anna Brolin: Ribbing-damen höll på att få totalt frispel när nya resenärer klev in, omedvetna och okunniga, om de konventioner som finns i "tysta vagnar"

Olof Lundh: Pust. Äntligen framme i Sveriges svar på Norwich: Kalmar. Skönt med fast mark under fötterna efter en tågresa jag vill glömma men lär minnas

Patrik Ekwall: Utsläppta! Vi får prata! http://yfrog.com/167yjj

Anna Brolin: Andas ut. I vanlig vagn nu. Utan tystnadsfascister och förbud. Däremot en mycket högljudd konduktörska. Med mord i blick. Vi njuter ändå

Patrik Ekwall: Någonstans satt nog Roy Andersson och regisserade scenerna i vår tysta vagn.

Anna Brolin: Pues, para todos fuera de Suecia - Sabeis que en los tren suecos tenemos despachos de silencio, donde no puedes ni hablar suave.. Muy raro..

Inte helt gött, men inte helt oväntat

bigassmessage.com/61711edf9

Glidtacklingen går in i allsvenskan

Som ni redan vet så lever ena halvan av glidredaktionen ett schizofrent liv som göteborgare/hallänning med sympatier hos IFK Göteborg och HBK. Den andra halvan av redaktionen är minst lika splittrad: bosatt i Stockholm, bördig från Halmstad och MFF-supporter! Kan ni tänka er.

Ikväll är det då äntligen dags att stryka mitt årskort mot läsaren på "Gamla Ullevi". Derby mot Häcken, på pappret en av de svåraste matcherna på hela säsongen. Samtidigt äntrar de tappra HBK-krigarna plastmattan i Borås.

Bling bling i Crystal Palace

Det här kan ju bara inte vara mer än ett påhitt, men visst är det roligt att leva i en värld där någon kan komma på tanken att P Diddy skulle köpa in sig i Crystal Palace?

Det måste ju vara för att han är besatt av Tomas Brolin? Eller tycker han bara att Selhurst Park behöver lite mer bling?

Gustav och grabbarna

Vissa här på Glidtacklingen gillar ju andra lag än Blåvitt, och i synnerhet andra spelare än de som råkar spela där. Men det finns ju undantag.

Håkan Mild var länge ett, och kanske kan Gustav Svensson vara en annan. Om ni klickade på länken med Gustavs namn såg ni hans spelarpresentation hos IFK. Men tack var Bara Ben så vet vi vad där egentligen stod, innan IFK upptäckte "felet", nämligen det här.

Skillnaden är alltså "favoritskådespelerska" och vem kvinnan bakom namnet är får ni googla fram själva. Oavsett hur mycket vi ogillar den typen av aktriser är det skönt att någon vågar vara lite minde PK, och då inte på det där jobbiga Laul-sättet.

Retroaktiv idrott

Läser att USA fråntas guldet för damernas långa stafett i Aten-OS 2004. Guldmedaljörer är nu istället Ryssland, med Jamaica på andra plats och Storbritannien på brons.

Det är ju varken första eller sista gången som amerikanerna får lämna tillbaka friidrottsmedaljer i efterhand. I själva verket så har de korrekta resultaten i dessa grenar under en ganska lång period bara kunnat redovisas med 5-10 års fördröjning.

Kanske är det inte så viktigt med direktsändningar ändå? Man kunde tänka sig att loppen visades för allmänheten först ett decennium efter att de gått av stapeln, så att man kunde redovisa de verkliga resultaten och inte någon slags halvt-om-halvt-reality?

Allsvenskan goes 1982

Fem matcher spelade so far, fem matcher som var lika intressanta som den där väggen med färg som aldrig torkar.

Men.

I 90:e minuten eller nåt sånt gjorde HIF (tyvärr) mål mot BP och målskytten Mattias Lindström hade minsann glott på tv. Han var själv två år när Marco Tardelli gjorde sitt tjusiga mål mot Västtyskland i VM-finalen 1982. Men hans pappa måste ha satt VHS-spelaren på inspelning, för inte bara var målet ganska likt. Måljublet var nästan identiskt med Tardellis klassiker.

Det var ju synd bara att det måste vara en HIF:are som kopierade det.

Idrottens mest förhatliga person

Hur borde en rättfärdig människa förhålla sig till Bojan Djordjic? Frågan är värdig en stor tänkare, någon som Dostojevskij, inte en banal och fåfäng bloggare från Göteborg.

Men när han lämnar studion, när han gång på gång provocerar mig på det allra djupaste plan, då ställer han enträget frågan till mig: Hur borde en rättfärdig människa förhålla sig till Bojan Djordjic?

Nu pratar jag givetvis inte om människan Bojan Djordjic, om honom vet jag inget. Vi pratar om mediefenomenet Bojan Djordjic. Han som år efter år har vräkt ur sig oväsentligheter som "expert" i TV4. Han som har spelat dålig fotboll, kladdat på bollen, hetsat supportrar, uttalat sig medvetet "kontroversiellt" i media gång på gång.

Han upprör mig. Varför?

Hur borde en rättfärdig människa förhålla sig till Bojan Djordjic?

Startelvan mot Wales - snabb kommentar

Så här ett par timmar före avspark kan man bara konstatera att Hamrén fortsätter att vara landslagets första utpräglade "medieförbundskapten" - ett slags fotbollens Obama om du så vill. En backlinje som innehåller två mittfältare borde ju i varje fall blidka Bosse "DE MÅSTE JU GÅ FRAM LÄNGS KANTERNA" Pettersson. Rasmus Elm petas från sin givna nr 10-position ut på vänsterkanten och Ola Toivonen ger lite chic "det nya landslaget"-touch. 

Nåväl, jag har nästan alltid fel, så Hamrén kommer säkert att överbevisa mig.

Den glider in i mål

En god vän uppmärksammade mig idag på ett härligt OS-minne: Lassi Karonens heroiska sjätteplacering i singelsculler 2008! Tänk, nu är det bara två år kvar till London 2012.

100 år i dag

Det drar ihop sig!

Nu jävlar hörrni! Lag Stefan Edin är, precis som Lag Anette Norberg, kvar i turneringen. Rafflande särspel mot Storbritannien klockan elva ikväll (direkt efter Champions league med andra ord :)).

Breaking news: Chippen is alive

Chippen är uttagen i Hamréns nya trupp. Så, ja, nu är det alltså bara att kasta in EM-handduken.

Och vi som trodde, drömde, hoppades på att Hamrén skulle komma med lite nytt blod, nya idéer, ny energi, kort och gott en hoppfull framtid.

Calle i chokladfabriken

Det allra roligaste med Tre Kronors seger mot Finland i går var ändå att Carl Bildt kommenterade segern på väg in i nåt EU-möte.

Där har vi ett gäng spindoctors som har jobbart hårt för att få utrikesministern att säga något ordentligt folkligt.

Bara en liten länk angående vår förbundskapten som är en "skön kille"

http://img50.yfrog.com/i/or4b.jpg/

Ishockey!

Många hävdar att ishockey och wrestling är samma sak, med det undantaget att ishockeyn inte är uppgjord (förutom utmanarserien mellan Kanada och Ryssland 1972). Många hävdar även att ishockey inte är en riktig sport, eftersom ingen någonsin har lyckats analysera en hockeymatch i efterhand med mer än att "vi åkte mer skridsko", "vi var tända", "vi isade bättre", vi sopade bättre", etc. Men au contraire, mon frere! Efter totalt minst tjugo vakna minuter framför den olympiska ishockeyn kan jag presentera följande bevis för att ishockey faktiskt är att räkna som en idrott:

* Återkommande stjärnor. Om nu ishockeyn vore ett totalt slumpartat spel, skulle då inte olika spelare representera landslagen varje år? Nu är förhållandet närmast det motsatta, nämligen att tvillingarna Sedin, Foppa och Micke Rehnberg varit med i varenda mästerskap sedan jag föddes. För att nu inte tala om den där kanadensiske målvakten. Han stog väl i Calgary 88?

* Flera aktiva länder. Medan bandyn, backhoppningen, superkombinationen och damhockeyn har på sin höjd två aktiva länder så kan ishockeyn faktiskt stoltsera med hela sex stycken.

* Man blir svettig.

* Det går att titta på skiten utan att bli helt uttråkad.

Ok, nästa match är kvartsfinalen mot Slovakien el. Norge. 21.00 den 24 februari. Gissa om jag kommer sitta bänkad! Nej, förresten. TV6 visar Inter-Chelsea samtidigt.

Kung med sinne för detaljer

Den vackraste analysen igår svarade, lite otippat, Carl XVI Gustaf för: "Anders Södergren gjorde det strålande. Det var mycket, mycket bra".

Koma

Det har infunnit sig lite OS-koma här.
Efter att ha sett väl mycket OS (inte alltid frivilligt) och stressat minst lika ohälsosamt mycket dök den där Jörgen Brink-väggen upp och sa hejhej nu går du in i mig. Och jag lydde.
Blev inte ens glad åt Haag, såg bara att Norge tog guld och brons och tänkte jaha, där tappade vi ännu mer på *********. Blev alltså gladare åt att Kowalzszszsyk snodde bronset där. Kan ju bara vara total Brinkväggs-syndrom.

I kväll hoppas vi på Janne Ahonen, vilket för övrigt är det enda guld Finland behöver ta i detta OS. Jag menar, en backhoppare som på fritiden vinner nordiska mästerskapen i dragracing. Och ja just det, har varit världens bäste men bara tagit OS-silver, det är ju också en anledning.

(För övrigt är det väldigt lustigt det där med Anjas popularitet efter kraschen och Kalla och Jonsson och... ja, jag tar det en annan gång, men vi kan väl säga att jag inte går hand i hand med "svenska folkets" godtycke.)

Oj, nu kom Gorilla Woods 2

Skivan kan bland annat laddas hem här.

En kväll som gick utanpå allt annat

19.15 var de iväg, jag hade just fått i mig en burk makrill i tomatsås på knäckebröd och en apelsin, jag hade precis hunnit lägga mig på soffan, med kudde och täcke för att maximera njutningen.

19.19 sms:ar jag till min fru: "Helvete. Nu kör Kalla&co. Jag är så nervös att jag håller på att dö."

19.25 till min bror: "Så jäkla riggat att saarinen och kowalczyk kan gå på svenskornas tider"

19.27 till min bror (vid första mellantiden): "Känns mer hopplöst än någonsin. De är övertända."

19.33 till min bror och min fru: "Helvete hon vinner ju"

19.40 till min bror: "Kowalczyk är stark som en jäkla oxe"

19.44 till min fru: "GULD"

19.45 till min fru: "32 år sedan förra gången"

"Var det dålig valla eller dopade motståndare som gjorde att du förlorade idag?"

Magdalena Forsbergs första och enda fråga när hon intervjuade svenskorna efter skidskyttet.

R. I. P.

Allt kan ju inte handla om OS dessa dagar.

Därför bör vi stanna upp i två sekunder och minnas Walter Frederick Morrison, som 90 år ung avled i veckan.

OS-hopp 3: Skidskytte

Magdalena Neuner har sin alldeles egna uppfattning om vad skidskytte går ut på. I hennes värld åker man som bara fan, som om det gällde ett sprintlopp i längdskidåkning, och sedan stannar man snabbt till och pepprar urskillningslöst med salongsbössan, som vore det en uzi i händerna på en angolansk rebell. Vi på Glidtacklingen gillar skidskytte, nytänkande, full fart och tysk idrott. Inte så konstigt då att vi älskar Magdalena Neuner.

OS-hopp 2: Rodel

Ja, det var ju meningen att det skulle ha kommit tätare inlägg om favoriter, men vi kör på i vår takt och så får världen ha sin.

Nummer 2 på listan är i alla fall Armin Zöggeler.

Med tanke på att han tog brons i Lillehammer, silver i Nagano och guld i såväl Salt Lake som Turin kan han knappast räknas som underdog, men käre Armin har inte vunnit VM sedan 1995 och tyskarna dominerar ju även i herklassen (namnet till trots är han alltså italienare).

Armin Zöggeler är stor i Italien, ja faktiskt så stor att han erbjöds att bära den italienska flaggan vid invigningen. Men Armin tackade nej och i stället ska tydligen Giorgio di Zenta vara flaggbärare i stället. Och mer di Zenta blir det för övrigt här också snart.

Känner vi vår Armin Zöggeler så kniper han minst ett brons i Vancouver.

Herrsingelrodeln avgörs redan första helgen, med två åk på lördag och två åk på söndag.

OS-hopp 1: Konståkning

Med bara dagar kvar till de 21:a vinterspelen tänkte vi bjuda på våra favoriter i Vancouver. En del kan nog komma att vinna något, men knappast så många av dem. Det enda de har gemensamt är att de inte är svenskar.

Först ut är (förstås) mästarnas mästare, konståkaren Jevgenij Plusjenko (tydligen är den korrekta svenska stavningen Pljusjtjenko, men det är bara ren bonusinformation).

Bara det att han är tillbaka är fantastiskt nog, att han kan åka hem hela klabbet är bara grädde på moset. Stilen, attityden, Roger Blomqvists falsettskrik över kvadruplarna, allt det och lite till kan vi njuta av nätterna till 17 och 19 februari.

Backlash på backlashen

Ordet "drömlottning" för ett svenskt fotbollslandslag har jag bara stött på två gånger tidigare. Först i gruppspelet i VM 1990 (Skottland, Costa Rica, Brasilien) och sedan i kvalet till VM 1998 (Vitryssland, Lettland, Estland, Skottland och Österrike).

Tidernas MFF-elva, del 2

För nån vecka sedan plitade jag ner min första MFF-elva, en som bara bestod av spelare jag själv sett spela i himmelsblå tröjor och som därför inte var den definitva elvan. För lika lite som jag kan undgå att ta ut en Ingemar Johansson som Sveriges bäste boxare kan jag ju undgå Bosse och Krister.
Alltså.

Målvak.
Ja, ingen slår Janne Möller. Inte ens Nisse Hult. Janne står alltså kvar i laget.

Backar
Här hade jag tagit ut Ingemar Erlandsson, Patrik Andersson, Roger Ljung och Olof Persson.
Ingemar står ohotad kvar, och Patrik också. Men sen... Ikonerna Roy Andersson och Krister Kristensson går inte att förbise. Alltså har vi far och son som radarpar där bak.

Mittfält
Med firma Thern & Schwarz på mitten kan inget gå fel. Men Hasse Mattisson får ursäkta, Bosse Larsson rår han inte på. Inte heller Staffan Tapper.
Kanske inte det mest speltekniska mittfältet, men ingen kan få ihop mer kämpande mittält i alla fall.

Anfall
Ja, Martin Dahlin och Lasse Larsson hade jag i förra elvan, två lirare som utan tvekan skulle kunna få representera även denna. Men så har vi ju utmnarna då. Thomas Sjöberg. Calle Palmér. Kajan Sandell. Och säkert ett gäng till som jag just nu förpassat till glömskans kammare.
Jag faller för Calle. Kanske mest - stryk kanske - för hans mångåriga insats som tipsexpert i Sydsvenskan.

Alltså:

Janne Möller

Ingemar Erlandsson
Patrik Andersson
Krister Kristensson
Roy Andersson

Staffna Tapper
Bo Larsson
Jonas Thern
Stefan Schwarz

Martin Dahlin
Calle Palmér

Till nio elftedelar så som Sydsvenskans övriga läsare röstade alltså.

Atlanta kommenterar Woods-affären

Omslaget till Gorilla Zoes nya platta är rätt roligt, tycker jag. Skivan kan laddas hem här.

Asashoryo

Som undersökande reporter för en liten liten tidning i ett stort stort medieklimat får man vara glad för det lilla. Som att man kunde knåpa ihop den här sportnotisen i dag:

Sumo-legendar lägger av
Sumo. En av Japans stora nationalidoler, sumobrottaren Asashoryu, meddelade i går att han slutar.
Mongoliet-födde Asashoryu är en av sportens allra största, men hans farväl till sporten blev bittert. Anledningen till 29-åringens pensionering är nämligen att han i januari anklagades för att berusad ha slagit till en man.

Såväl det faktum att han var berusad som att han slogs anses vara stora skandaler och Asashoryu grät när han på en presskonferens bad om ursäkt.

Glidtacklingen gratulerar

Äntligen! Baraben.com fick Stora bloggpriset - möjligen fem år för sent. Nu väntar vi på Glidtacklingen bara på att Tre hörnor straff ska få det erkännande den förtjänar.

Övergångar och undergångar

Tobias Grahn till Mjällby.

Elanga till MFF.

Att problembarnet Grahn blir killen en allsvensk nykomling ska bygga laget kring känns ju... sådär. Eller jävligt bra för oss som har svårt (mycket svårt) för Mjällby. Nu kan vi bara hoppas att Asper fortsätter att darra, att Chippen kommer hem och leker primadonna, att up and coming stars som Mourad (klubblös just nu) och Monteiro förgyller krogarna runt Blekinge.

Jag höll på att lägga till "att Linderoth köps in" i listan, men det hoppas vi ju inte, han är värd mer än en kyrkogård på Listerlandet. Nej, hellre att han sänker Elfsborg.

Att Elanga dyker upp i Malmö igen känns ju inte heller så bra. Tyvärr lär han behövas där bak, men man får hoppas att han håller sig i skinnet utanför plan.

Nattlig analys

Enligt frugan pratade jag i sömnen inatt. Jag hade sagt så här:

"Vi borde komma ihåg Wanderson och att han bytt namn".

Wtf?

Rubriker kan också vara konst

Vi har fått läsarkontakt. Signaturen "C" tycker att det är för lite ishockey på Glidtacklingen. Lyhörda som vi är bjussar vi genast på en helt genialisk rubrik som just sågs på svt:s text-tv:

Åtta va? Senators svit fortsätter

Touché.

Masse for Haiti

Vi sticker emellan med lite Mats Magnusson (och ännu mindre Stefan Schwarz), från välgörenhetsmatchen Zidande XI–Benfica XI i går. Man undrar ju lite vad Kaká, Barthez, Figo, Henry, Nuno Gomes och de andra tänkte.

Tidernas MFF-elva, del 1

Malmö FF fyller (som alla vet) 100 år i år och Sydsvenskan har under de senaste månaderna presenterat, just det, 100 himmelsblåa spelare som visen kunde rösta fram i tidernas lag.

Röstningen är stängd, men jag hann i alla fall lämna in en elva, den oslagbara elvan förstås.

Men det var knepigt, det var det. För av de hundra lirarna var det ju en del som platsade. Så hur gå till väga? Jo, först eliminera 30 spelare som inte skulle komma ifråga. Sen... Skulle det bara vara med spelare som jag faktiskt sett lira, eller skulle diverse legendarer få vara med? Å det ena, å det andra, det blev två elvor, båda enligt Hodgson/Houghtons härliga 4-4-2. Först en med bara spelare jag sett:

Målvakt

Janne Möller eller Jonnie Fedel?

Fedel har ju gjort ett evigt intryck, inte minst som fubbick(a jävel) vid ett otal matcher under mitten av 90-talet. Möller var å andra sidan en av min barndoms stora fotbollsidoler.

Janne Möller blev det alltså.

Försvar

Ingemar Erlandsson var ju given. En stenhård 80-talshjälte som dessutom var god nog att skriva en autograf åt mig cirka 1983 (på baksidan skrev senare Thomas Sunesson ner sin signatur). Och ja, han vann ju ett par SM-guld också och var strålande i landslaget.

Patrik Andersson var kanske inte helt lysande i sin återkomst 2004, men med sin blotta närvaro höjde han hela laget. Och sen ska vi ju inte glömma ungdomsåren.

Roger Ljung. Mest känd som målskytt i VM 1994, men stöttepelare i MFF andra hälften av 80-talet och . Att vi får två vänsterbackar här blundar jag för.

Olof Persson är inte med enkom för sin singel "Var ska vi sova i natt", men nästan. Hans hjärta gjorde att han klådde Majstorovic, hans relativa ungdom att han slog ut Borg, Ågren och andra 80-talister.

Mittfält

Det bästa mittältslås Sverige upplevt under min medvetna livstid är ganska given här. Vi pratar alltså om Jonas Thern och Stefan Schwarz. Det är värt att minnas att de svetsades samman i MFF under de ljuva åren runt 1990.

En spelare som kanske inte är så känd utanför Malmö Stad är Leif Enqvist. Orättvist behandlad av förbundskaptener och proffsagenter och utlänska klubbar. Vilket å andra sidan ledde till att vi fick se desto mer av honom i den himmelsblå tröjan.

Sen är då frågan vilken av alla små lysande tekniker som ska med? Anders Palmér? Joakim Nilsson? Jo, det blev förstås Hasse Mattisson. Jag är ju så oerhört mer benägen att ta de kämpande tjongarna till mitt hjärta. Så till slut stod kampen mellan Hasse och en annan idol, Jörgen Ohlsson. Jörgen kom nästan med bara för att han var så himla trevlig att intervjua, men Hasse Mattisson är ju Hasse Mattisson och det är ju han som sålde julgranar till förmån för MFF när han spelade i HBK. Det går ju inte att förbise.

Därmed sitter Robert Prytz på bänken, tillsammans med Anders och Daniel Andersson. Jag såg helt enkelt för lite av Prytzen under de gyllene åren.

Anfall

Vem ska få plats bredvid Zlatan?

Masse Magnusson? Håkan Lindman?

Nej, Lasse Larsson. Gudabenådad anfallare vars karriär tyvärr förkortades av skador, i synnerhet en knäskada mot HBK på Stadion. Att han numera är i TFF är dock en omständighet som inte talar för honom.

Och bredvid Lasse spelar alltså Martin Dahlin. Förutom att ha haft århundradets MFF-frisyr öste han in mål, vann SM-guld och var sådär härligt kaxig.

Men Zlatan då? Ja, jag har framförallt kollat på hur spelarna ha varit i MFF; och Zlatan spelade ju knappt i allsvenskan ens... Plus att det krävs mer än att vara en världsspelare för att platsa i MFF.

På bänken hittar vi förutom Masse och Håkan även Niklas Skoog. Förstås.

Alltså:

Elva nummer 1:

Janne Möller

Ingemar Erlandsson

Patrik Andersson

Olof Persson

Roger Ljung

Jonas Thern

Stefan Schwarz

Leif Engqvist

Hasse Mattisson

Lasse Larsson

Martin Dahlin

Som synes en elva starkt präglad av sentimentalitet över ett svunnet 80-tal.

Vi sticker emellan med lite statistik

Det pratas ju ofta nu för tiden om en fotbollsspelare vid namn Zlatan Ibrahimovic. Eftersom vi lever i ett historielöst samhälle gjorde jag en egen liten statistisk undersökning:

Namn: Zlatan Ibrahimovic. Antal matcher i Champions league: 63. Antal gjorda mål: 17. Målsnitt: 0,27.

Namn: Magnus Erlingmark. Antal matcher i Champions league: 19. Antal gjorda mål: 6. Målsnitt: 0,31.

Jägarna fick sitt byte