Pepp! (uppdaterad)

Göteborgsposten tror på följande startelva ikväll (ett "ordinarie" Blåvitt, med andra ord):

Kim-Hjalmar-Ragnar-Bjärsmyr-Adam Johansson-Tobias Hysén-Thomas Olsson-Gustav Svensson-Alex-Wernbloom-Söder

Ser starkt ut?

(PEPPAR PEPPAR)

Uppdatering: Jaha, 1-1, vi "trodde" väl kanske att det skulle bli 2-1,men nu är Blåvitt tvungna att göra det målet i Basel istället. Det är samma motståndare, samma mål som ska göras. Om de inte lyckas med det så är det bara att konstatera att David (med hälften så stor ekonomi) inte rår på Goliat varje gång.

Två snabba:
* Snyggt att sätta in Bärkroth
* Varför spelar Wernbloom, med gult kort dessutom, hela matchen? Vad ser IFK-coacherna hos honom som inte jag ser?

Well, en trevlig fotbollskväll blev det i alla fall. På återseende!

Vad som kan räknas som "icke prisvärt"

Köpte just fyra biljetter till vänskapslandskampen Sverige-Frankrike. 800 spänn.

Gangksta

Den ryske tungviktsboxaren Roman Romantjuk, som är uttagen i den ryska truppen till Peking-OS, arresterades av polis efter att ha skjutit en person med pistol. Enligt polisen ska 29-årige Romantjuk ha hamnat i bråk på krogen i den östryska staden Vladivostok. En man hotade Romantjuk med pistol, men Romantjuk tog pistolen och sköt sedan sin angripare, som fick föras till sjukhus med en allvarlig ögonskada.

De ryska OS-boxarna ligger just nu på träningsläger i Vladivostok men tränaren Alexander Lebziak meddelar efter händelsen att Romantjuks inte kommer att få tävla i OS. Hans plats tas i stället av Rakhim Tjachkiev.

(TT-AFP)

Med mössan i hand

Nu har man biljett då också. Till Basel-matchen alltså. Och ni har väl fått med er att TV6 sänder också, till förmån för er som inte kan ta er till Ullevi på onsdag.

C'est finie

När det här skrivs har Gert Steegmans precis rullat över mållinjen som spurtsegrare på Champs-Élysées i den allra sista etappen av Tour de France 2008. Carlos Sastre hade full och hans CSC koll på sakernas tillstånd och Eurosport-lös som jag är kan jag bara anta att champagnen dracks upp inför den allra sista slutspurten. Den detaljen berättade de inte om på www.letour.fr:s liverapportering. (Exakt hur sjukt är det eg att sitta och följa ett cykellopp via liverapportering på en dator? När solen skiner och allt. Tänk om mamma vetat om det här... Nå, det var bara i knappt tio minuter.)

Så nu blir det till att hitta på annat skoj, och arbetstiderna behöver inte längre anpassas till vad som händer i Frankrike mellan 15 och 18. Det ska nog gå det med. Om inte annat kan man ju titta på den här fina musikfilmen (som tyvärr inte går att lägga in direkt här på sidan).

Au revoir, France!

En annan sportglosa

Wimbledonfinalen har i flera medier beskrivits som "episk". Det blir i alla möjliga sammanhang allt vanligare att beskriva saker och ting som just "episka". Inte bara inom sporten.

Jag har själv ingenting emot ordet, och blev därför lite småförtjust när det återigen dök upp på text-tv idag:

Roger Federer förlorade i Torontos andra omgång mot fransmannen Gilles imon med 2-6, 7-5, 6-4. Det var världsettans första match efter den episka wimbledonfinalen mot Rafael Nadal.

Men vad betyder ordet egentligen? Jag föreslår att vi söker svaret hos utmärkta Encyclopedia Dramatica.

Osvuret är bäst

Men nu börjar peppen!

– Jag var nere och tittade på dem nyligen. Det är ett bra lag med många individuellt skickliga spelare. Men deras liga har precis startat och jag tycker att de såg lite trötta ut i perioder, säger Jonas Olsson.

Ich bin ein hamburger

Med tanke på vilka texter den här sidan har kommit med senaste månaderna borde vi kanske döpa om oss till Der Glidtackling. Undrar förresten vad glidtackling heter på tyska? Nåja, svaret lär dyka upp i Profis. Annars kanske nån hängiven läsare vet?

Vad jag egentligen kommentera var Max-bråket i Borås. Eller snarare att Max-kedjan rättfärdigar sitt beslut att vägra stänga genom "att genomföra en omröstning på nätet i samarbete med GT, för att se vad boråsarna vill", som TT skrev.
22 000 personer röstade i helgen, 93% tyckte att hamburgerkedjan ska stå på sig.
No shit.

Fråga en svensk om ett "litet" svenskt företag ska ta upp kampen med stora stygga Donken och stora stygga Uefa som myglade bort fine Lennart från tronen och gissa vad du får för svar.
Snarare var väl 93% i underkant. Men Max är folkliga så det förslår och pressansvariga Alexandra Willam-Olsson måste ha gjort en överenskommelse med djävulen för att kunna säga det här:

"Vi kör business as usual och kommer att ha öppet precis som vanligt. Det är viktigt att göra vad folket säger, vi hade bestämt att vi skulle följa resultatet av omröstningen".

Jag står i grund och botten på deras sida; har de en restaurang i Borås Arena ska de få ha öppet när de vill. Men måste man vara så skenheliga? Det ger faktiskt en dålig eftersmak.

Sports fashion

Jag glömde nog berätta att jag köpte en sån här i Berlin:















Och efter idag kan jag konstatera att den går precis lika bra att använda i en göteborgsk kontext, och sisådär en månad efter att turneringen tog slut.

Texten på ryggen lyder förresten:
POKAL
HEIM
BRINGER
2008

Jo, nu jävlar ska vi klyva några hår

Text-tv:s slumpmässiga, och ska vi säga innovativa, bruk av metaforer och talesätt har vi varit inne på tidigare. Idag hittar vi ett nytt märkligt exempel i artikeln om Alexanderssons frånvaro mot Murata imorgon:

-Han har lite problem med en hälsena, och vi tar inga risker så därför får han stå över matchen, säger IFK-tränaren Stefan Rehn till TT.
Men han verkar inte klyva några hår:
-Det är klart vi inte ska tappa detta. Gör vi det så har vi inget i andra kvalomgången att göra, fortsätter han.

Den här gången har jag faktiskt lite problem med att lista ut vad det är skribenten vill säga egentligen. Möjligen fiskar han efter uttrycket att Alexanderssons frånfälle inte "ger Stefan Rehn några gråa hår". Andra förslag?

Dubbelbogey

Efter en dag på balkongen blev det lite slötittande på British Open. Lite halvspännande, dvs så spännande golf kan bli. Men Padraig Harrington var grym.
För övrigt sa Zachrisson att dagens tvåa Ian Poulter är hängiven Arsenal-anhängare. Det är andra gången på ett dygn jag hör någon säga det om en idrottare. I går sas det om Bosse Högberg.

Efter en dag med den mest intressanta golfdagen 2008, dramatik på Touren och allsvensk fotboll – ja då toppar Sportspegeln med en trist intervju med en sprinter som ska springa om två dar och sen dagens höjdare: orienterings-VM. Jonas Karlsson borde inte få bestämma så mycket i SVT-huset.
Nu har British Open-inslaget kommit, det var kortare än orienteringen, kortare än en damlandskamp och kortare än inslaget om gårdagens VM-speedway. I sekundinslaget om touren nämndes inte ens alla krascher, speciellt inte Pereiros femmetersfall och brutna ben.
Jonas Karlsson borde verkligen inte få bestämma så mycket i SVT-huset.

Apropå tv-sport. TV4-sportens unga jänta har pluggat, hon har förstått att man inte säger "australiensare". Så hon drog till med det som måste vara rätt: australienare. Om nu TV4 måste finnas till och förpesta vår jord, kan de då tipsa sina medarbetare om att läsa TT-språket? Eller åtminstone öppna en bok, vilken som helst?

The game goes on

Jag håller med Martin om att man knappt orkar bry sig längre, man är fullständigt blasé, och som Tre Hörnor Straff skriver: finns egentligen allsvenskan?

Men trots att jag "blivit vuxen", slutat bry mig, blivit blasé, etc etc, så genomsyrar sporten ändå mitt liv. Den susar som ett ständigt tinnitus i bakgrunden: när jag lämnar in V75-systemet, när jag ser Gothia cup-spelarna i alla färger, former och åldrar på stan, när jag betraktar min flickväns välskulpterade axlar och armar och funderar på mina eventuella framtida barns idrottsliga förutsättningar...

Ikväll är det Blåvitt-Gefle. Det kan hända att jag inte kommer orka skriva om det efteråt, att jag kommer vara blasé, att jag "inte bryr mig längre". Isåfall vill jag bara passa på att droppa ett namn här och nu:

Robin Söder.

Ka-boom!

"Det är bara helt helt grymt hur han tar sig fram!"
Det är bara att hålla med Vacchi; Mark Cavendishs uppvisning i dag, som innebär den unge engelsmannens fjärde etappseger i år och någonsin, var makalös.
Nu tvingas jag till ett helguppehåll, så jag hoppas cyklisterna inte gör så mycket fenomenala saker de kommande dagarna.
Och att svenska folket sparar sina bästa insändare till veckan, som dagens oslagbara "Är det någon som har vunnit touren och sen fått nobelpriset?".

Idolbild

Blev väldans negativ där med OS-boken, och så kan man ju inte avsluta en dag.
Så jag tar och bjuder på en idolbild (och passar samtidigt på att försöka förtränga allt om Riccardo Riccó):

De styva männen på bilden är förstås Anders Adamson och Roberto Vacchi som tar sig en välbehövlig vilopaus mellan två Tour-sändningar. Bilden är hämtad på Adamsons finfina blogg. Vacchi har ju också en, och där står det som behöver sägas i fallet Riccó.

21 days and counting

I dag är det tre veckor kvar till invigningen av OS i Peking och det börjar bli dags att räkna ner.
Eller? Känner ni också att det är nåt som saknas? Spänning, förväntan, sug, kalla det vad ni vill. Text-tv ger oss ständigt spännande nyheter om OS, som aldrig lockar till läsning. Christian Olsson har ont i vaden, någon amerikansk trekvartsstjärna missar spelen, en svensk bågskytt visar formen. Gäsp.

Tänkte höja tempen genom att läsa OS – Historia & statistik som gavs ut under senvåren. Svenskans förre sportchef Sune Sylvén har skrivit och Ove Karlsson ("en av grundarna till International Society of Olympic Historians") har samlat alla resultat.
Trodde att den skulle bli en katalysator likt Jesper Högströms VM-bok var inför Tyskland 2006, en bok vars design och typografiska snitt har kopierats rakt av här.
Men icke.
Ove Karlssons statistikdel upptar 220 av de 407 sidorna, och den delen kan vara toppen att ha till hands framför tv:n. Varje gång Jan Lorentzon (är han kvar på SVT?) missar en felserve i damernas volleybollkval kan man sätta dit honom genom att för sig själv orera om Perus heroiska insats i damfinalen 1988.
Karlsson kan sina saker och hans små faktarutor är guldkorn, speciellt om man som jag gillar idiotfakta som varför Daniel Carroll är unik.

Sune Sylvéns historiska del däremot. Ja, vad ska man säga? Hans krönikor i Svenskan är inte alltid superbra och det kan man inte säga att det här är heller. Enormt stor vördnad för de olympiska spelen, citat från olika spel från alla stora svenska tidningar och Sunes gamla kompisar, disparata anekdoter från de olika spelen och lite grundläggande fakta om hur di svenske klarade sig och vad man tyckte hemma i Sverige då. För mycket nostalgi och för lite kritik helt enkelt.
Och alldels för lite fibrer, om man säger så. Trots att mer än halva boken är ren statistik kan Sune inte låta bli att rabbla knappologi, och det blir bara tjatigt. Mycket av det Sylvén tar upp hade platsat bättre i Ove Karlssons faktarutor och när utrymmet är så knappt tycker man att han hade kunnat utnyttja det bättre. Och språket är inte alls så ledigt och underhållande som det är i Högströms VM-bok, fast det hade kanske varit att begära för mycket. Dessutom är boken stressad fram. Det kryllar av korrekturfel och det sänker förstås betyget ännu mer.

Vill ni inte betala sisådär 98 kronor för den fina statistiken finns alla medaljörerna på OS-hemsidan, och ännu bättre presenterade på en brittisk hemsida.


Varför Daniel Carroll var unik förresten? Han är den ende olympier som någonsin tagit guld för två olika nationer (oräknat länder som delats eller slagits ihop, typ Sovjet). 1908 vann han för Australasien och 1920 för USA, sporten var rugby

Tack far!

Fick precis ett telefonsamtal. Min snälle far harprecis för min räkning varit nere på stan och köpt en dvd med dokumentären Profis, en långfilmslång sak om Bayern München 1978/79 – en säsong kantad med problem och uteblivna framgångar – guidat av idolen Paul Breitner, som ju knappast var den som tyst höll inne med det han tyckte om saker och ting. Till filmen hör dessutom en uppföljning med Breitner och Uli Hoeness knappt 30 år senare.
Måste bara var lysande! Så nu blir det till att öva på att lyssna på lite bayerska. Hm, får nog ta till ett par Fassbinder-filmer, och det är ju inte den sämsta skola man kan gå i.

Filmtajm

Det är ju några dar sen nu, men ibland behöver man lite tid för att smälta riktigt bra filmer, eller hur?
Så medan resten av världen tittar på och förfasas över intervjubilderna från Guantanamo bjuder jag på lite vitrysk slapstick, ni vet domarn som var för packad för att kunna skipa rättvisa. Vilket bilderna ganska klart visar. Klicka här.

Suck

Jaha, Sandqvist sällar sig till Fedel och Asper och bjuder på härliga tabbar.
Men det spelar ju ingen roll.
Allsvenskan 2008 är ju redan slut och mitt intresse är ärligt talat minimalt. Hade det inte varit för att MFF föll mot det enda lag jag kan uppbringa några känslor för (mot) hade jag knappt registrerat förlusten.
Kände ett tag i eftermiddags att det kanske var för att Premier League och de andra stora serierna är intressantare, men det är de ju inte. Hela spelarcirkusen har fått mig att tappa det mesta av intresset även för de ligorna. Vem bryr sig var Ronaldinho spelar nästa säsong? Eller Ronaldo eller vem det är. 2010 är de ändå i något annat lag igen.
Blasé? För cynisk? Uttråkad?
Eller har jag bara växt upp?

Dra på trissor!

Någon på Sportnytt måste ha ätit ett par dåliga räkor eller något, eller så har himlen verkligen trillat ner.
Lördagen den 12 juli 2008 visade Sportnytt nämligen både Tour de France-cykling och tri nations-rugby. Gotland Lövkvist behåller den vita tröjan, Cavendish spurtvann igen och Springboks skrällvann över All Blacks, men herre gud, det brukar ju inte ens bli en andningspaus av sånt.
Eller är det bara så enkelt som att det inte spelades damallsvenska, rullstolsbasket eller hölls DM i diskus i dag och de var tvungna att fylla kvarten med något, vad-som-helst- bara-det-inte-är-svart-i-rutan-och-den- där-norske-målvakten-som- kastar-in-bollen-i-eget-mål-1986-har-vi- ju-redan-visat-sjuttiofem-gånger?

Ett sekel går så fort

I dag är det 100 år sedan Amalthea sprängdes. Det är också 100 år sedan det svenska fotbollslandslaget spelade sin allra första landskamp, 11–3 (!) mot Norge.
Man tycker allt att fotbollförbundet hade kunnat ordna en jubileumskamp mot samma motståndare denna lördag, en b-landskamp åtminstone. Självklart på Ullevi, skådeplatsen 1908 var nämligen Idrottsplatsen i Göteborg, som lär ha legat ungefär där Gamla Ullevi ligger (låg).

Själv firar jag jubileumsdagen med att sitta på balkongen och läsa Ian Rankins Dead souls.
IFK:s anhängare firar genom att slåss i Stockholm och dess norra granne Solna. Det har varit bråk i stan och när tomtarna passerade hundra meter från min balkong skränade de "hata hata Gais". Man undrar varför de gör så i Råsunda, här kryllar inte direkt av makrillar, inte vad jag märkt i alla fall.

En hatförklaring

Aftonbladet presenterade i torsdags (jo, jag har legat i ett ovärdigt, upprört och blodigt krig med Comhem sedan dess) landslagets analys av spelarnas löpningar i matchen mot Ryssland.

Zlatan Ibrahimovic sprang klart minst av de svenska utespelare som spelade 90 minuter (8 651 m). Petter Hansson, näst mest stillastående, sprang drygt en och en halv kilometer längre (10 168 m).

I detta sammanhang vill jag bara påminna om Metros rubrik på matchdagen: Ikväll hänger det på Zlatan.

Del 1 i Glidtacklingens serie om medias okritiska och underförstått rasistiska hyllningar av (den visserligen fantastiske fotbollsspelaren) Ibrahimovic finns här.

En kärleksförklaring

Kunde inte se Touren i dag, men fick mig en uppdatering av såväl cykelsporten som det runtomkring på Les Poursuivants. Jag har länkat dit tidigare, men ni får inte missa deras tourande.
Dagens 159 kilometer innebar att "Gotland" Lövkvist tappade i sammandraget men fortfarande har den vita ungdomströjan. Fast det är nästan så att jag önskar att han kunde förlora den snart. Visst är det stort att gå in på www.letour.fr och se en svensk flagga efter den vita tröjan – jättestort – men det finns ett nationalchauvinistiskt problem här.

Touren och Girot och, det ska medges, Roberto Vacchi, har gjort att jag har fastnat för detta vackra spektakel cykelsporten är.
Bortom dopningsfördömande och fördomar från alla ointresserade kan jag njuta av sporten. Av prestationerna och det vackra i tre timmar utan utbrytningar på en landsväg i mellersta Tourraine eller var de råkar befinna sig.
Jag minns semestrar på 80-talet, i Bretagne, Annecy, Colmar, San Remo och Como. Och överallt dessa cyklister. Och Holland 1984. En hel helg framför tv:n och Touren och en hel fängslad familj (jag kunde då inte veta att jag såg namn som jag i dag fortfarande fängslas av; Bernard Hinault, Greg Lemond, Sean Kelly...).

De visste alla nåt jag inte förstod förrän kanske 2005, att denna cykelsport är så vacker och så oerhört fängslande.

För kanske första gången kan jag njuta av en sport utan att ha speciella favoriter (nåja) och definitivt utan att behöva heja på någon svensk. Självklart har jag lärt mig en massa namn under åren, men på nästan varje etapp dyker det upp någon relativt okänd och visar upp sig. Ibland spurtar de mot varandra och jag kan njuta utan att behöva heja på någon specifik åkare.

Detta beteende som jag verkligen inte kan förstå när det gäller fotboll eller hockey, detta att man kan titta utan att hålla på någon, detta ofattbara, det drabbar mig under Touren. Och kanske är det därför jag uppskattar det så mycket.
Ibland vill man att en Valverde eller Sastre eller Bettini ska vinna (det brukar av någon anledning vara spanjorer eller italienare, nästan alltid en klättrare), men oftast njuter man bara av en spurt som den Cavendish stod för i veckan. För att inte tala om det förarbete som Gerald Ciolek och de andra hjälpryttarna gjorde. Makalöst. Som tio Linderothare bakom varje Ljungberg.
Njuter av spurten och vet att det är så mycket som händer på en gång. Det är inte bara den gula tröjan som är grejen, det är varje etappseger, varje tröja och varje insikt om att en topp-30-placering är fenomenal. Cavendish, han som purtade, han är just nu 148:e man i Touren. Men det är ju inte för att vinna hela klabbet han är med, det är för att få oss att njuta som i onsdags.

Och som kommer då "Gotland" och får mig att heja eller inte heja på någon. Att man aldrig kan få äta kakan och ändå ha den kvar...

Marginalanteckning angående wimbledonfinalen

Alltid lysande Ulf Stenberg slår något slags huvud på spiken i dagens GP:

I takt med att Rafael Nadal helt oblygt tog sig i häcken och drog ned kalsongerna inför servandet blev stilfulle Federer en allt större favorit.


Del 1 i Glidtacklingens serie om wimbledonfinalen hittar ni här.

The Devil went down to France

Nu har Touren har börjat på allvar.
Didi Senft, El Diablo alltså, har siktats utmed dagens etapp.
Underbart!

Touren, dag 5

Jag visste det! Det där med cykelsport är som gjort för mig.
Kanske inte pedalandet mil efter mil, men det som hör till. Kaffet.
Eminenta paret Vacchi & Adamsson redde ut begreppen i går, till cyklingen hör kaffe. Före start fyller många cyklister på med extra kaffe och i de mer sociala turerna ingår det kaffepauser.
En mycket sympatisk sport alltså.
Dessutom med kattanknytning, som gårdagens suveräne spurtman Mark Cavendish, som smög upp mot täten "som en liten kisse" som Vacchi sa under spurten. Det var en grym uppvisning det vi fick se, av såväl Cavendish som Vacchi.

I dag bär det av mellan Aigurande och Super-Besse och vi får se de första backarna, bland annat den första kategori 2-stigningen.

Comhem-hatet

Ursäkta om detta inlägg bara indirekt har att göra med sport.

Staffan säger:
igår kväll funkade bredbandet en stund
Björn säger:
nja. fra är ju juntans säkerhetsorgan medan comhem är dödspatrullerna
Staffan säger:
jag rusade in på comhem och skrev ett RIKTIGT hatiskt mail
Staffan säger:
men tack och lov så bröt skiten ihop igen innan jag hann skicka det
Björn säger:
ja det hade inte varit så gött om du "försvunnit"
Staffan säger:
nu tänker jag inte höra av mig igen innan det brakar ihop igen (pp)
Staffan säger:
men händer det minsta lilla
Staffan säger:
så tänker jag kräva att de betalar en årsprenumeration hos en annan leverantör
Staffan säger:
och det kravet kommer att vara helt villkorslöst
Björn säger:
haha lycka till med att ställa "krav" på juntan
Staffan säger:
hehe thx m8
Björn säger:
det är som en nordkorean skulle komma till kim jong sung och be att få ett helt års risskörd betalt för att hans grus smakat skit

Vem är atlet och vem är idrottsman?

Jag glömde visst att gå in på text-tv och kolla hur wimbledonfinalen slutade. Nadal vann tydligen. Själv somnade jag i femte set.

Jag sitter och värper på ett gigantiskt inlägg om detta, om varför Nadal är en atlet medan Federer är en idrottsman, varför tennis är en förlegad sport, vad klassbegreppet kan ha för betydelse för begreppet "idrottsman" och för tennisen som idrott....

Det kommer alltså att bli ett eller flera monumentalt stora inlägg, långa, halvt förvirrade, halvt fokuserade litanior, ett försök att verkligen genomtränga ämnet, att verkligen säga något, att verkligen lära mig något om saken.

Men jag orkar inte idag.

I soffan framför Tipslördag

En av de mest förbjudna åsikterna om allsvenskan 2008 är den att Kalmar FF är som Grekland.
Och visst, ser man till antalet gjorda mål (29, mer än dubbelt så många som "gladspelande" Tråkhammarby) och dessutom har Sverige–Grekland kvar i skallen så, nej, Kalmar är inte som Grekland. Kalmar är ju som Tyskland, Tyskland från ett svunnet 80-tal.
För en som sällan ser Kalmar spela var det solklart när jag i dag trött trött halvlåg i soffan och såg KFF-HBK.
HBK spelade bra, spelade i första halvlek skjortan av de röda och borde ha skapat ett mål eller i alla fall en målchans. I stället kunde kung Nanne stå där och helt obekymrat se hur hans lag kämpade och slet och spelade dödgrävarfotboll. För han visste ju. Kalmar skulle vända det här.
Precis som tyskarna höll på på 80-talet.
Inte för att någon i Kalmar skulle kunna jämföras med en Matthäus eller ens en Karl Allgöwer. (Kanske kan Lasse Johansson vara en Allgöwer. Johansson sitter i kommunfullmäktige för s och när han inte spelade en av sina tio landskamper var Allgöwer som ni alla vet aktiv förespråkare för SPD.)

Men Nanne är som en Berti Vogts (jo, han tog över 1990, och?) som vet att till slut orkar de där andra inte och då tofflar vi in ett segermål. Och så blev det ju. HBK:s underbare Janne Andersson stod och gormade och anade att han skulle vara frustrerad efter matchen. Hans Bollklubben ledde välförtjänt med 1–0 och det var bara minuter kvar. Men både Janne och Nanne visste.
Att KFF skulle få in 1–1. De kunde ju inte veta att domarn Håkan Jonasson skulle tillåta dubbelhands på en Elm före målet, men eftersom Jonasson kommer från Helsingborg kunde de ju anat nåt sånt.

Tyskland på 80-talet ja. Kommer ni ihåg? EM-guld 80, VM-silver 82 och 86. Toni Schumacher och 1–0 mot Österrike. Fula frisyrer och ett allmänt tyskhat på all världens läktare. Effektivt som tusan men trist att se.
Som Kalmar i dag alltså.
1980 tog Öster SM-guld, hoppas grannen 10 mil österut kopirerar tysklands EM-insats för det här året och inte sina småländska kusiner från året då Anselmo föddes, denne Anselmo, vars idiotspark mot Tråkhammarby kanske grundlade poängen som borde ha varit en seger.
Hans lagkamrat Peter Larsson blir för övrigt allsvenskan trogen högst ett år till, sen flyttar han till Holland. Peter Larsson kommer att vara en av fyra backar i blågult under flera år. Kanske kommer han till och med upp i samma klass som Peter Larsson d ä, som också lirade i HBK när det begav sig, på 80-talet, när tyskarna var som värst på plan.


Och nej, bilden ovan föreställer inte Nanne Bergstrand instruerandes teknik, det är en fin bild på Karl Allgöwer, antagligen daterad 1985, året då han satte tre mål mot Fortuna Düsseldorf, vilket den inflikade bilden visar.
Allgöwers svenskkoppling är f ö trist, han var på plan den svarta onsdagen just 1985, då Portugal slog Tyskland med 1-0 och Sverige missade VM i Mexiko. Det var hans återkomst till landslaget efter en bojkott.

Le Tour

EM är slut, allsvenskan orkar inte höja pulsen, vad göra?
Läsa förstås, lapa sol och vara ute i friska luften.
Eller vänta här. På lördag börjar Touren, med en nätt sträcka mellan Brest och Plumelec i vackra Bretagne.
Starten går i Bodil Malmstens älskade Finistère, även om hon nu har flyttat därifrån, och måndagen inleder vi i Saint Malo, mitt emellan vackra kloster-ön (eller vad man ska säga) Mont-Saint-Michel och staden Dinard, där Eric Rohmers underbara En sommarsaga utspelar sig. Och sen kommer bergen, och sen mer berg och, ja, ni hör själva.
Det är klart att juli även i år får gå i cykelsportens tecken.

Jobbet får helt enkelt passas in så att det ligger rätt till i förhållande till Eurosports sändningar (om inte en dansk leder i spurten, då slår man över till exalterade danskar på DR1, där Jørgen Leth efter sina Haiti-skandaler ännu inte är rumsren som bisittare).

Om man likt undertecknad bor i en bostad där TV4 har mutat in sin poker- och monstertruckskanal och därför inte kan se Eurosport hemma lär man kunna hitta fylliga sammanfattningar här eller här. Roberto Vacchis blogg hittar ni i högerkanten.

Those Brits

Oj vad jag skulle vilja jobba på en engelsk tidningsredaktion.
Dagens rubrik kommer från – surprise surprise – The Guardian, där Richard Williams skriver om hur Capello borde, men knappast orkar, göra som Aragonés och föryngra laget.
Rubriken? Old man and the sea change, en fin blandning av Hemingway och ordstäv ("sea change" betyder stor förändring).
Och det fina är ju att den inte ens är speciellt unik där borta. Bara så engelsk.

Ola petar Claes

I söndags stod Ola Wenström och log sitt bredaste TV4-leende och sa att det nu bara skulle bli semester för hans del.
Han har uppenbarligen lärt sig av Jan Scherman, Olas leende dolde nämligen en stor lögn.
I dag blev Ola klar för Viasat, i svensk tv en övergång i stil med Ronaldos (eventuella) flytt från Man U till Real.

– Jag är branschens lyckligaste! Att få leda och utveckla sändningarna från Champions League, kvalspelet till nästa fotbollsmästerskap samt även hockey-VM. Det blir inte bättre, säger Ola Wenström i Viasats pressmeddelande.

Frågorna kommer som ett brev på posten:
Kan man ana en schism med en viss Jihde bakom de fina orden?
Ska TV4:s fotbollstramssändningar bli ÄNNU sämre nu?

Och, framförallt:
Vad ska hända med Claes Runheim? Trots all skit han har fått är han en suverän programledare, inte minst när det gäller sport. Han är antagligen den tv-kille som bäst har förvaltat arvet efter Oldsberg & co. Och då menar jag inte flabbskämten – de får Jihde stå får – utan seriositeten, faktakollen och den där grejen som gör att det ser så lätt ut. Det är sällan Runheim blir ställd.
Runheim kanske drar till SVT och fyller deras hål efter Jihde? OS-inhopparen Richard Olsson (Bingolotto-killen alltså) är knappast den sporten helst hade velat ha som ankare för kvällsprogrammen från Stockholm under hela OS. Och vem har de annars? Popsen? Härenstam? Nja, va?

Wenströms (och TV4:s fotbollschef Per Nunstedts) övergång har redan betytt att Thomas Nordahl försvinner. Bosse Petersson lär också sitta löst, han är ju bara seriös, inte latjolajbanrolig.
Ja, jag tror tyvärr att Champions League kommer att bli "roligare" i höst, med spexigare studio och gladare gäster. Och färre tittare.

Heja Blåvitt...

Man undrar hur långt kommersialiseringen får gå i "dagens fotboll".
TV4 har ju under EM visat hur fint det kan bli i rutan med reklam, och tidigare har de handgripligen stoppat en damallsvensk match för att deras reklamblock inte var över när domarn blåste för andra halvlek.
Nu kämpar IFK Göteborg och Mix Megapol gemensamt för att vi ska längta tillbaka till den gamla goda tiden med dansband i halvtidshögtalarna regniga höstar under Örjans Valls bristfälliga tak och resultatuppläsning av en ung Agne Jälevik i TV1.

Under hösten ska ett antal IFK-åskådare få tävla om en bil. Men inte på det där svenskt pinsamma sättet med lite snedsparkar på innerplan, nej, Mix Megapol har utformat en härlig hinderbana med hetsätning av hamburgare (!), en pappfigur av IFK-målvakten Christensen och biltutande.
När Bara Ben skrev om det lät det ett skämt, men Mix Megapol skryter om det här, så det lär bli klang och jubel på Ullevi i höst.


Men allt är inte pengar i Blåvitt. Sveriges Champions League-representant lottades i dag att få möta San Marinos mästare i den första kvalomgången.
Det måste vara för att vi verkligen ska se hur lågt allsvenskan rankas.
Det är vi och San Marino och Georgien och 25 andra höjdarländer (bland dem Kroatien, vilket förbryllar åtminstone mig) som lirar i första omgången.

IFK får sen Basel i en eventuell andra omgång (text-tv har rubriken "Göteborg får möta Basel i cup-kval"). Det lär inte bli lättare än vad Thun var för MFF, även om man får hoppas att Olsson&Rehn inte underskattar schweizarna lika mycket. IFK:arna får i alla fall spela på St Jakobs Park. Och möta snart landslagsbofaste backen Behrang Safari. Gott så.

I en högst eventuell tredje omgång väntar ett av dessa lag:
Arsenal, Liverpool, Barcelona, Atletico Madrid, Juventus, Fiorentina, Schalke 04, Marseille, Vitoria (Portugal), Steaua Bukarest, FC Twente, Spartak Moskva, Sjaktar Donetsk, Standard Liège, Slavia Prag, Galatasaray, Olympiakos, Levski Sofia.

IFK i Champions League i höst?

I dagens allsvenska omstartsmatch hoppas jag på en rejäl skräll förstås. Det är inte ofta man får tillfälle att heja på TFF så man får ju passa på.

Immer vorwärts

Har ni stütt pü en nattklubb i Berlin och sjungit

"Ich liebe Hitzlberger,
Ich liebe Michael Ballack,
Ich liebe Mario Gomez
Ich liebe Berlin,
Ich liebe Deutschland,
Ich liebe Altintop,
Ich liebe Nihat,
Ich liebe Gökdeniz,
Ich liebe Türkei,
Ich liebe Deutchland" [...]

... i takt till Iggy Pops "Passenger"?
Trodde inte det.