Den glider in i mål

En god vän uppmärksammade mig idag på ett härligt OS-minne: Lassi Karonens heroiska sjätteplacering i singelsculler 2008! Tänk, nu är det bara två år kvar till London 2012.

100 år i dag

Det drar ihop sig!

Nu jävlar hörrni! Lag Stefan Edin är, precis som Lag Anette Norberg, kvar i turneringen. Rafflande särspel mot Storbritannien klockan elva ikväll (direkt efter Champions league med andra ord :)).

Breaking news: Chippen is alive

Chippen är uttagen i Hamréns nya trupp. Så, ja, nu är det alltså bara att kasta in EM-handduken.

Och vi som trodde, drömde, hoppades på att Hamrén skulle komma med lite nytt blod, nya idéer, ny energi, kort och gott en hoppfull framtid.

Calle i chokladfabriken

Det allra roligaste med Tre Kronors seger mot Finland i går var ändå att Carl Bildt kommenterade segern på väg in i nåt EU-möte.

Där har vi ett gäng spindoctors som har jobbart hårt för att få utrikesministern att säga något ordentligt folkligt.

Bara en liten länk angående vår förbundskapten som är en "skön kille"

http://img50.yfrog.com/i/or4b.jpg/

Ishockey!

Många hävdar att ishockey och wrestling är samma sak, med det undantaget att ishockeyn inte är uppgjord (förutom utmanarserien mellan Kanada och Ryssland 1972). Många hävdar även att ishockey inte är en riktig sport, eftersom ingen någonsin har lyckats analysera en hockeymatch i efterhand med mer än att "vi åkte mer skridsko", "vi var tända", "vi isade bättre", vi sopade bättre", etc. Men au contraire, mon frere! Efter totalt minst tjugo vakna minuter framför den olympiska ishockeyn kan jag presentera följande bevis för att ishockey faktiskt är att räkna som en idrott:

* Återkommande stjärnor. Om nu ishockeyn vore ett totalt slumpartat spel, skulle då inte olika spelare representera landslagen varje år? Nu är förhållandet närmast det motsatta, nämligen att tvillingarna Sedin, Foppa och Micke Rehnberg varit med i varenda mästerskap sedan jag föddes. För att nu inte tala om den där kanadensiske målvakten. Han stog väl i Calgary 88?

* Flera aktiva länder. Medan bandyn, backhoppningen, superkombinationen och damhockeyn har på sin höjd två aktiva länder så kan ishockeyn faktiskt stoltsera med hela sex stycken.

* Man blir svettig.

* Det går att titta på skiten utan att bli helt uttråkad.

Ok, nästa match är kvartsfinalen mot Slovakien el. Norge. 21.00 den 24 februari. Gissa om jag kommer sitta bänkad! Nej, förresten. TV6 visar Inter-Chelsea samtidigt.

Kung med sinne för detaljer

Den vackraste analysen igår svarade, lite otippat, Carl XVI Gustaf för: "Anders Södergren gjorde det strålande. Det var mycket, mycket bra".

Koma

Det har infunnit sig lite OS-koma här.
Efter att ha sett väl mycket OS (inte alltid frivilligt) och stressat minst lika ohälsosamt mycket dök den där Jörgen Brink-väggen upp och sa hejhej nu går du in i mig. Och jag lydde.
Blev inte ens glad åt Haag, såg bara att Norge tog guld och brons och tänkte jaha, där tappade vi ännu mer på *********. Blev alltså gladare åt att Kowalzszszsyk snodde bronset där. Kan ju bara vara total Brinkväggs-syndrom.

I kväll hoppas vi på Janne Ahonen, vilket för övrigt är det enda guld Finland behöver ta i detta OS. Jag menar, en backhoppare som på fritiden vinner nordiska mästerskapen i dragracing. Och ja just det, har varit världens bäste men bara tagit OS-silver, det är ju också en anledning.

(För övrigt är det väldigt lustigt det där med Anjas popularitet efter kraschen och Kalla och Jonsson och... ja, jag tar det en annan gång, men vi kan väl säga att jag inte går hand i hand med "svenska folkets" godtycke.)

Oj, nu kom Gorilla Woods 2

Skivan kan bland annat laddas hem här.

En kväll som gick utanpå allt annat

19.15 var de iväg, jag hade just fått i mig en burk makrill i tomatsås på knäckebröd och en apelsin, jag hade precis hunnit lägga mig på soffan, med kudde och täcke för att maximera njutningen.

19.19 sms:ar jag till min fru: "Helvete. Nu kör Kalla&co. Jag är så nervös att jag håller på att dö."

19.25 till min bror: "Så jäkla riggat att saarinen och kowalczyk kan gå på svenskornas tider"

19.27 till min bror (vid första mellantiden): "Känns mer hopplöst än någonsin. De är övertända."

19.33 till min bror och min fru: "Helvete hon vinner ju"

19.40 till min bror: "Kowalczyk är stark som en jäkla oxe"

19.44 till min fru: "GULD"

19.45 till min fru: "32 år sedan förra gången"

"Var det dålig valla eller dopade motståndare som gjorde att du förlorade idag?"

Magdalena Forsbergs första och enda fråga när hon intervjuade svenskorna efter skidskyttet.

R. I. P.

Allt kan ju inte handla om OS dessa dagar.

Därför bör vi stanna upp i två sekunder och minnas Walter Frederick Morrison, som 90 år ung avled i veckan.

OS-hopp 3: Skidskytte

Magdalena Neuner har sin alldeles egna uppfattning om vad skidskytte går ut på. I hennes värld åker man som bara fan, som om det gällde ett sprintlopp i längdskidåkning, och sedan stannar man snabbt till och pepprar urskillningslöst med salongsbössan, som vore det en uzi i händerna på en angolansk rebell. Vi på Glidtacklingen gillar skidskytte, nytänkande, full fart och tysk idrott. Inte så konstigt då att vi älskar Magdalena Neuner.

OS-hopp 2: Rodel

Ja, det var ju meningen att det skulle ha kommit tätare inlägg om favoriter, men vi kör på i vår takt och så får världen ha sin.

Nummer 2 på listan är i alla fall Armin Zöggeler.

Med tanke på att han tog brons i Lillehammer, silver i Nagano och guld i såväl Salt Lake som Turin kan han knappast räknas som underdog, men käre Armin har inte vunnit VM sedan 1995 och tyskarna dominerar ju även i herklassen (namnet till trots är han alltså italienare).

Armin Zöggeler är stor i Italien, ja faktiskt så stor att han erbjöds att bära den italienska flaggan vid invigningen. Men Armin tackade nej och i stället ska tydligen Giorgio di Zenta vara flaggbärare i stället. Och mer di Zenta blir det för övrigt här också snart.

Känner vi vår Armin Zöggeler så kniper han minst ett brons i Vancouver.

Herrsingelrodeln avgörs redan första helgen, med två åk på lördag och två åk på söndag.

OS-hopp 1: Konståkning

Med bara dagar kvar till de 21:a vinterspelen tänkte vi bjuda på våra favoriter i Vancouver. En del kan nog komma att vinna något, men knappast så många av dem. Det enda de har gemensamt är att de inte är svenskar.

Först ut är (förstås) mästarnas mästare, konståkaren Jevgenij Plusjenko (tydligen är den korrekta svenska stavningen Pljusjtjenko, men det är bara ren bonusinformation).

Bara det att han är tillbaka är fantastiskt nog, att han kan åka hem hela klabbet är bara grädde på moset. Stilen, attityden, Roger Blomqvists falsettskrik över kvadruplarna, allt det och lite till kan vi njuta av nätterna till 17 och 19 februari.

Backlash på backlashen

Ordet "drömlottning" för ett svenskt fotbollslandslag har jag bara stött på två gånger tidigare. Först i gruppspelet i VM 1990 (Skottland, Costa Rica, Brasilien) och sedan i kvalet till VM 1998 (Vitryssland, Lettland, Estland, Skottland och Österrike).

Tidernas MFF-elva, del 2

För nån vecka sedan plitade jag ner min första MFF-elva, en som bara bestod av spelare jag själv sett spela i himmelsblå tröjor och som därför inte var den definitva elvan. För lika lite som jag kan undgå att ta ut en Ingemar Johansson som Sveriges bäste boxare kan jag ju undgå Bosse och Krister.
Alltså.

Målvak.
Ja, ingen slår Janne Möller. Inte ens Nisse Hult. Janne står alltså kvar i laget.

Backar
Här hade jag tagit ut Ingemar Erlandsson, Patrik Andersson, Roger Ljung och Olof Persson.
Ingemar står ohotad kvar, och Patrik också. Men sen... Ikonerna Roy Andersson och Krister Kristensson går inte att förbise. Alltså har vi far och son som radarpar där bak.

Mittfält
Med firma Thern & Schwarz på mitten kan inget gå fel. Men Hasse Mattisson får ursäkta, Bosse Larsson rår han inte på. Inte heller Staffan Tapper.
Kanske inte det mest speltekniska mittfältet, men ingen kan få ihop mer kämpande mittält i alla fall.

Anfall
Ja, Martin Dahlin och Lasse Larsson hade jag i förra elvan, två lirare som utan tvekan skulle kunna få representera även denna. Men så har vi ju utmnarna då. Thomas Sjöberg. Calle Palmér. Kajan Sandell. Och säkert ett gäng till som jag just nu förpassat till glömskans kammare.
Jag faller för Calle. Kanske mest - stryk kanske - för hans mångåriga insats som tipsexpert i Sydsvenskan.

Alltså:

Janne Möller

Ingemar Erlandsson
Patrik Andersson
Krister Kristensson
Roy Andersson

Staffna Tapper
Bo Larsson
Jonas Thern
Stefan Schwarz

Martin Dahlin
Calle Palmér

Till nio elftedelar så som Sydsvenskans övriga läsare röstade alltså.

Atlanta kommenterar Woods-affären

Omslaget till Gorilla Zoes nya platta är rätt roligt, tycker jag. Skivan kan laddas hem här.

Asashoryo

Som undersökande reporter för en liten liten tidning i ett stort stort medieklimat får man vara glad för det lilla. Som att man kunde knåpa ihop den här sportnotisen i dag:

Sumo-legendar lägger av
Sumo. En av Japans stora nationalidoler, sumobrottaren Asashoryu, meddelade i går att han slutar.
Mongoliet-födde Asashoryu är en av sportens allra största, men hans farväl till sporten blev bittert. Anledningen till 29-åringens pensionering är nämligen att han i januari anklagades för att berusad ha slagit till en man.

Såväl det faktum att han var berusad som att han slogs anses vara stora skandaler och Asashoryu grät när han på en presskonferens bad om ursäkt.

Glidtacklingen gratulerar

Äntligen! Baraben.com fick Stora bloggpriset - möjligen fem år för sent. Nu väntar vi på Glidtacklingen bara på att Tre hörnor straff ska få det erkännande den förtjänar.

Övergångar och undergångar

Tobias Grahn till Mjällby.

Elanga till MFF.

Att problembarnet Grahn blir killen en allsvensk nykomling ska bygga laget kring känns ju... sådär. Eller jävligt bra för oss som har svårt (mycket svårt) för Mjällby. Nu kan vi bara hoppas att Asper fortsätter att darra, att Chippen kommer hem och leker primadonna, att up and coming stars som Mourad (klubblös just nu) och Monteiro förgyller krogarna runt Blekinge.

Jag höll på att lägga till "att Linderoth köps in" i listan, men det hoppas vi ju inte, han är värd mer än en kyrkogård på Listerlandet. Nej, hellre att han sänker Elfsborg.

Att Elanga dyker upp i Malmö igen känns ju inte heller så bra. Tyvärr lär han behövas där bak, men man får hoppas att han håller sig i skinnet utanför plan.

Nattlig analys

Enligt frugan pratade jag i sömnen inatt. Jag hade sagt så här:

"Vi borde komma ihåg Wanderson och att han bytt namn".

Wtf?