Kompis, kompis

I kvällens Sportspegel tyckte Thomas Wernersson att det var fel av MFF-supportrarna att låta Roland Nilsson "löpa gatlopp" nu i veckan. Speciellt reagerade Wernersson över "slag under bältet" och andra taskigheter.
Att det inte var Rolle som var i skottgluggen (utan herrar Madsen och Borg) spelade ingen roll, heller inte att "gatloppet" snarare var en, förvisso hetlevrad, diskussion mellan Nilsson och en handfull supportrar.
Men nu var det ju självklart "slaget under bältet" Thomas reagerade på, nämligen den enda kritiken som hördes i SVT-inslaget, den verbala örfilen "det enda bra du har gjort än så länge det är att du missade straffen '86 för IFK Göteborg, det är det ändå det bästa du har gjort för MFF."
Han glömde berätta att målvakt i laget Nilsson spelade för 1986, ja det var ju Thomas Wernersson. (Straffen var förstås den Nilsson missade i Europacupsemifinalen mot Barcelona.)

Once a kamratgårdare always a kamratgårdare.

Wernersson är lite över 50, när SVT om sisådär 15 år inser att han aldrig kommer att bli ens hyfsad som kommentator kan de kalla in Viktor Elm. När Kalmars mellanbroder i kväll intervjuades visade 22-åringen alla de kvaliteter kanalerna leter efter när de jagar Pelle Blohmare: vältalig, hyfsat intelligent, glad, spelanalytisk. Slipar han bort den värsta kalmaritiskan blir han medial också. Viktor ska bara bli proffs, tröttna på livet utomlands och varva ner i KFF först.
Sen sitter han där i något bås.
Kom ihåg var ni läste det först.

Landskamp

Mercyside-derby och Espanyol-Barcelona i all ära men idag är det Unionskampen i trav som gäller för min del. Norrmännen har korsat gränsen i sina karavaner för den årliga kraftmätningen mot de svenska kusarna i Karlstad.

Loppen håller låg klass, flertalet hästar har man inte hört talas om, än mindre sett springa, och ändå är omsättningen i nuläget uppe på dryga 77 miljoner. Kön nere i konsums spelbutik var så lång att den helt blockerade ingången till själva konsum, något som i och för sig inträffar varje lördag.

En gubbe, som kanske ser välmående ut, hälsar på en annan gubbe och "jasså, du ska också pröva lyckan idag?" och jag ser liksom mig själv i framtiden, för om det är någonting som aldrig upphör så är det travsporten. Jag har hört att två dagar varit travfria i Sverige under 1900-talet, och att detta inträffade på grund av världskrig. Oavsett riktigheten i den uppgiften så är det uppenbart att få saker är så kontinuerliga i vårt samhälle som travsporten.

Varje lördag erbjuds nya chanser, varje onsdag... ja, faktiskt varje dag. Det är den mest demokratiska umgängesform man kan tänka sig: öppen för alla och en ny chans för var och en. Ständigt dessa nya chanser.

Därför förefaller det inte osannolikt att jag kommer stå i den där konsumkön igen, fast kanske på ett annat konsum, om trettio år, kanske rentav om femtio. Världsekonomier kommer krascha och återuppstå, djurarter upptäckas och utrotas, människor födas och dö som flugor, nya presidenter väljas och avsättas, men varje lördag kommer samma fyrbenta djur springa runt samma ovaler och en ny chans kommer att erbjudas.

Attraktive Sella

Therese Bohman skriver så här på sin blogg:

"Jag åkte tåg med IFK Göteborg igår! Det var fullt med poliser och säkerhetsvakter på perrongen, och så drog det runt en massa killar i blå mysbyxor. Det hela var inte lika upphetsande för mig som det säkert var för vissa andra kvinnliga resenärer (åh vilka glittrande leenden jag såg!), men lite roligt var det. Jag kan erkänna att jag har en soft spot för Stefan Selakovic, som ser ut som en blandning mellan Jerker Virdborg och en ung Marlon Brando. ...om än i blå mysbyxor."

(2008-09-14)

Tystnaden lägrar sig över Glidtacklingen

Strax efter Adrianos 2-0-mål plingar sms-signalen till i min mobil. Jag ligger kvar en lång stund och funderar på vad det kan vara innan jag går upp och kollar. Det är från min vän Fredrik och lyder kort och gott: "Ibra!!"

Jag är inte dummare än att jag förstår att det är avsett som ett hånfullt nålstick mot mig personligen, men knappar ändå in följande svar: "Riktigt härligt. Kul med Adriano också!".

En liten till om kina och politisk sport

Fotboll. Nordkorea ställs mot sin sydliga granne när länderna möts i VM-kval i morgon. Matchen har föregåtts av kontroverser, bland annat fick den flyttas från Pyongjang till Peking då Nordkorea vägrat att vare sig hissa den sydkoranska flaggan eller spela nationalsången.

(text-tv)

Idrott och politik hör inte ihop

I väntan på rapporter från andra sidan Atlanten ska jag bara passa på att göra en liten smygbloggning om Kina.

Hongkong håller i dag val där demokratiförkämpar i den lagstiftade församlingen riskerar förlust i efterdyningarna till OS, som ökat Kinapatriotismen i den forna brittiska kolonin.

Hongkong har ett speciellt styre med viss självständighet från Peking. 30 av de 60 medlemmarna tillsätts i allmänna val. Resten väljs av elitgrupper i sk funktionella valkretsar.

(text-tv)

Det här är oerhört svårtolkad information, men det som slår mig är det kniviga bekymmer som uppstår när "demokratiförkämpar" motarbetas genom fria val. Utan att göra några liknelser i övrigt får det mig att tänka på när palestinierna valde "terroristerna" i Hamas vid fria val.

Bitter eftersläng

Vi som inte jublade brallorna av oss åt Usain Bolts mirakeltider i OS får en skvätt vatten på vår kvarn efter de senaste dopningsavslöjandena i Jamaicas friidrottstrupp:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/friidrott/article3244170.ab

Det finns egentligen ingenting i den här historien som pekar på att Bolt skulle ha varit dopad. Det enda är att kortdistanslöpningen befäster sitt rykte som en smutsig sport, och snart bryr vi oss lika lite om "utomjordingar" som flyger fram 100 meter på 9 sekunder som cancersjuka amerikaner som gör osannolika comebacker och vinner Tour de France.

Anropar Amerika

Det som ni kanske inte vet är att Glidtacklingen just nu, i skrivande stund, har en utsänd på andra sidan jorden, i New York närmare bestämt. Och den personen är Martin! Martin, hör du mig? Martin ska bland annat gå på baseboll! Fattar ni vad gött?

Här hemma börjar det ju bli höst nu, med allt vad det innebär av avslagna allsvenska tabeller och nystartade europeiska ligor som är så långa att man liksom inte orkar sätta sig och kolla på, låt säga Numancia-Barcelona. Men jag antar att det kommer dyka upp saker som är tillräckligt upphetsande för att skriva om efter hand. Men nu vill jag läsa om baseboll!