Landskamp

Mercyside-derby och Espanyol-Barcelona i all ära men idag är det Unionskampen i trav som gäller för min del. Norrmännen har korsat gränsen i sina karavaner för den årliga kraftmätningen mot de svenska kusarna i Karlstad.

Loppen håller låg klass, flertalet hästar har man inte hört talas om, än mindre sett springa, och ändå är omsättningen i nuläget uppe på dryga 77 miljoner. Kön nere i konsums spelbutik var så lång att den helt blockerade ingången till själva konsum, något som i och för sig inträffar varje lördag.

En gubbe, som kanske ser välmående ut, hälsar på en annan gubbe och "jasså, du ska också pröva lyckan idag?" och jag ser liksom mig själv i framtiden, för om det är någonting som aldrig upphör så är det travsporten. Jag har hört att två dagar varit travfria i Sverige under 1900-talet, och att detta inträffade på grund av världskrig. Oavsett riktigheten i den uppgiften så är det uppenbart att få saker är så kontinuerliga i vårt samhälle som travsporten.

Varje lördag erbjuds nya chanser, varje onsdag... ja, faktiskt varje dag. Det är den mest demokratiska umgängesform man kan tänka sig: öppen för alla och en ny chans för var och en. Ständigt dessa nya chanser.

Därför förefaller det inte osannolikt att jag kommer stå i den där konsumkön igen, fast kanske på ett annat konsum, om trettio år, kanske rentav om femtio. Världsekonomier kommer krascha och återuppstå, djurarter upptäckas och utrotas, människor födas och dö som flugor, nya presidenter väljas och avsättas, men varje lördag kommer samma fyrbenta djur springa runt samma ovaler och en ny chans kommer att erbjudas.