Ishockey!

Många hävdar att ishockey och wrestling är samma sak, med det undantaget att ishockeyn inte är uppgjord (förutom utmanarserien mellan Kanada och Ryssland 1972). Många hävdar även att ishockey inte är en riktig sport, eftersom ingen någonsin har lyckats analysera en hockeymatch i efterhand med mer än att "vi åkte mer skridsko", "vi var tända", "vi isade bättre", vi sopade bättre", etc. Men au contraire, mon frere! Efter totalt minst tjugo vakna minuter framför den olympiska ishockeyn kan jag presentera följande bevis för att ishockey faktiskt är att räkna som en idrott:

* Återkommande stjärnor. Om nu ishockeyn vore ett totalt slumpartat spel, skulle då inte olika spelare representera landslagen varje år? Nu är förhållandet närmast det motsatta, nämligen att tvillingarna Sedin, Foppa och Micke Rehnberg varit med i varenda mästerskap sedan jag föddes. För att nu inte tala om den där kanadensiske målvakten. Han stog väl i Calgary 88?

* Flera aktiva länder. Medan bandyn, backhoppningen, superkombinationen och damhockeyn har på sin höjd två aktiva länder så kan ishockeyn faktiskt stoltsera med hela sex stycken.

* Man blir svettig.

* Det går att titta på skiten utan att bli helt uttråkad.

Ok, nästa match är kvartsfinalen mot Slovakien el. Norge. 21.00 den 24 februari. Gissa om jag kommer sitta bänkad! Nej, förresten. TV6 visar Inter-Chelsea samtidigt.