Faaaaaaaaan!

Nu ska man alltså behöva sitta och hålla på Chelsea eller – hemska tanke – Liverpool i finalen?
Eller, förresten, Pool–United vete tusan om jag ens vill kolla på. Matchen kan nog vara bra, men om man inte vill se något av lagen höja bucklan, hur gör man då?

Hörde ni förresten hur uppriktigt Glenn skrattade när han kommenterade hur Ronaldo av alla klagade på att Barça filmade? Det var för min del matchens höjdpunkt.

För övrigt vill jag ödmjukt påpeka att av mina tips inför semifinalerna har två av tre nu gått in. Tyvärr, får man väl säga. Så om ni vill vinna pengar på Chelsea–Liverpool spelar ni på 1–2.

En hjälte är tillbaka

Det finns hjältar, och så finns det HJÄLTAR.
En av den senare sorten har hittat him igen. Det värmer i hjärtat.

Vad har de spetsat glöggen med på Tipstjänst?

3.65 på Barcelona ikväll. Heja, heja!

Derbyfeber

Har personligen inte varit på ett derby i någon stad sen... oj, 90-talet. Men i torsdags var jag nära. Hemma hos en kär vän insåg jag att vederbörande bodde rakt över gatan från Dulee och/eller Bojan. Och fyra timmar innan avspark traskade herrarna ut mot Råsunda, iklädda riktigt snygga kostymer.

Där andra får ta sig an Gais eller Bajen i ett derby får vi åtminstone (tyvärr) dras med rejält motstånd i derbyt.
HIF i kväll alltså.
HIF borta är aldrig en match man kan förvänta sig tre poäng av, men av någon outgrundlig anledning har jag positiva vibbar inför kvällen – och det beror inte bara på alla skador de rödblå har. Och för att parafrera Olsson kan Henkes humör sägas vara en sån skada. Om det inte bara är så enkelt att herr Larssons beteende har något att göra med att nåt verkar vara helgalet i klubben.

Utgångstipset måste bli ett (nytt) kryss. Men i fjol våras sänkte Toivonen HIF, favorit i repris i kväll, Ola?

Snyggt, GP

Tomas B Lindahl är rolig när han parafraserar Tage Danielsson i dagens Göteborgs-Posten:

Om det som hände i Ljungskile verkligen hände, mot förmodan, så är ju sannolikheten för att det ska hända en gång till så oerhört löjligt jätteliten så att på sätt och vis kan man säga att det var nästan bra att det som hände i Ljungskile hände, om det nu gjorde det. För då kan man ju nästan säkert säja att det inte kommer hända igen.I varje fall inte i Ljungskile. Och säkert inte samtidigt som förra gången.

Hahahaha!

Man måste ju älska den snytingen Liverpool och Riise fick.
Love it!

Och mitt 1–1-tips gick in. One down, three to go.

Vår i Europa

Semifinaler i Champions League i veckan (Liverpool–Chelsea har redan spelat 26 minuter), och, ja, är det bara jag som tycker att det inte är så upphetsande?
Det kan ju bero på att jag inte gillar tre av semifinallagen, och det fjärde, Barcelona, kommer inte att vinna.

Hoppas på Chelsea–Barça i final.
Men tippar Liverpool–Man U, inget skrälltips precis.
Pool vinner med 1–1 och 2–1, Manure med 1–0 och 1–0.
Och i finalen avgör skit-Ronaldo med två mål.

För övrigt var det en härlig seger i går, och till skillnad från IFK:s var den inte tursam och orättvis.

Förtydligande

Krossa gnaget

Tre timmar kvar och jag var tvungen att gå in och sätta en tjuga till det helt horribla oddset 1,95. Naturligtvis blir det oavgjort ikväll, om ens det (pepparpeppar) utan migrän-Alex.

Lustigt att en eventuell nettovinst på tjugo kronor krävs för att jag ska engagera mig i en match med ett lag som jag följt under i stort sett hela mitt liv.

Uppdaterar detta inlägget ikväll.

ps. Det ska bli intressant att se Dulee Johnson. Ni har väl inte missat hans skojiga hemsida?
http://www.duleejohnson.com

Dum-dum-dumdumdum KIM dum-dumdumdumdum KIM

Hur kan man vara bakis efter två stora stark (Loon) och två folköl (inne på Ullevi)? Och okej, en pilsner till städningen innan match också. Det är ju förjävligt.

Käkade även stekt ris med kyckling och friterad banan på Loon innan matchen. Rekommenderas.

Det var inte lika kallt igår som under de tidigare matcherna. Dessutom stod vi ju på bortaläktaren, så vi fick för en gångs skull se blåvitt anfalla under andra halvlek (den halvlek de brukar anfalla).

Selakovic då? Jo, han skriver tydligen krönikor här:
http://sportstory.se/chronicals/viewPost.php?id=2

Ska gå igenom dem noga när jag hinner/orkar.

Selakovic II

Får lite vatten på min kvarn idag när jag kikar in på Wernblooms blogg. Han antyder rentav vissa överjordiska egenskaper:

Man kan säga att det var kärlek redan vid första ögonkastet mellan mig och "Sella". Många år senare delar vi rum vid varje läger och bortamatch, vi gaddar allt som oftast ihop oss mot de andra. Vi brukar skoja att om det skulle hända någon av oss någonting så känner den andre på sig det direkt. Precis som E.T och hans polare. Nog pratat om "Serben".

48 timmar kvar till derbyt

Offside

Det nya numret av Offside trillade ner på hallgolvet.
Och seriöst, hur tror de att jag ska få något vettigt gjort i dag med ett omslag som detta:

Staffan

Staffan?
Vadå Staffan?
Vem är det?

Ja, om han själv fick svara på den frågan skulle han säkert säga nåt i stil med looservarning och utslitna skor.
Men som tur var får han inte svara på frågan själv. Staffan är en gamäng från Göteborg som kan jäkligt mycket om jäkligt mycket och dessutom är ganska trevlig. Och kan skriva. Och är rolig. Och... ja, säg det Staffan inte kan! Lägg då till att han har kvinnosmak och förhoppningsvis kan dra hit såväl kjoltyg som svettiga karlar.
Att han bor i Göteborg och håller på IFK – Blåvitt, Kamraterna, ICA, Änglarna, ja ni vet de där som tycker att det är större att ha vunnit Europas tredje turnering än att ha varit i final i den allra största – är bara ett plus.
Idrott handlar ju om att falla på mållinjen (Go Villa!) och vi kan behöva någon som – bland annat – skriver om årets förlorare också.

Selakovic

Det är sällan man ser en spelare göra en så dålig match som Sella igår.

Redan tidigt, kan det ha varit efter tio minuter, gjorde han ett snyggt nummer, bröt sig igenom försvaret, kom fri med pekingkeepern, och avslutade tamt. Han utstrålar verkligen dåligt självförtroende. Men naturligtvis också något som man lätt älskar och som gör att han troligen kommer bli min favoritspelare den här säsongen: Han utstrålar en hyperkänslig själ.

Jag har ingen aning om vad som stör honom. Är det den där skatteskandalen fortfarande? Att han var nära att hamna på kåken? Eller har det hänt nåt på hemmaplan?

Själv stod jag och småfrös i klacken, för blyg för att sjunga med, och redan smått bekymrad över kvällens fest där jag inte skulle känna någon, ett svårt upplägg för en socialfobiker.

Och Sella fortsatte i nittio minuter att spela det missförstådda nervvraket till geni. Felpassar, brända målchanser i rader, publiken blev alltmer skeptisk och antydde bu-rop.

I 72a minuten byttes han ut mot Jakob Johansson och jag kommer på mig själv med att gallskrika "NEJ" rakt ut. Är det något som är säkert så är det att sådana där darriga genier behöver mängder av förtroende, han behöver förmodligen bränna minst ett par tusen målchanser till. Och i vilket läge kan det vara bättre att bränna målchanser än när det står 3-0 mot Norrköping? Svagt coachat.


Fotnot: Kevin Amuneke såg heller inte ut att stormtrivas. Trist att han inte hittar en bättre omgivning att spela i.

Tjong

"Det är ju ingen bra fotbollsmatch."
Tom Prahl.

Mannen som alltid kisar har rätt, bra var det sannerligen inte. Nä, vilken jävla skitmatch.
0–0 på Vångavallen och, ja... 0–0 var ju faktiskt rättvist och speglade det som hände. Skönspel, knappast va?
Å andra sidan var jag före matchen livrädd för förlust, hade jag tvingats tippa en etta eller en tvåa hade det blivit en etta. Så på så sätt ska man väl vara glad för en pinne mot TFF. Och för starten överhuvudtaget. Som jag skrivit tidigare var jag rädd för noll poäng efter de fyra första matcherna. Nu har vi fyra kryss i stället.
Men snart måste segern komma.
Mot Gefle på onsdag.
Annars blir det en tung, tung vår.

MFF i dag då?
Ja, Safari visar åter att han är en ytter(back) att räkna med, Vinzents härligt ofta på TFF:s halva. Molins offensiva spel gillade jag, Harbuzi var bra och Robin Nilsson pigg under sin kvart. Men Jonatan, var är din form? Ola Toivonen, skadad och inte med i dag, betyder han plötsligt så mycket för oss?

Die Afro von Paul Breitner

På tal om ingenting så har den tyska rockgruppen Die Toten Hosen (som jag faktiskt äger en LP av) en gång gjort en låt som heter Die Afro von Paul Breitner. Poesi!

1–1 – igen

Jaha, 1–1 mot det där gula laget. Det känns bekant på nåt sätt.
Visst ska vi vara glada att ha gått ifrån tre matcher mot IFK, Djurgårn och Elfsborg utan förlust, men samtidigt har vi nu bara tre poäng. Det där att kryssa sig fram är ju ingen hit.

Måste skamset erkänna att jag inte såg matchen i dag, så jag kan inte säga vad som borde göras bättre (som om jag hade kunnat det annars...) men åter är det uppenbarligen offensiven som falerar och åter orkar laget inte spela bra i längre perioder. Och jag som var rädd att Rolle skulle köra för hårt med dem under vintern så allt de skulle klara var att hålla orken uppe.
Men kanske kommer det. Kanske.

Håller förstås inte med om Sydsvenskan-rubriken "Sämsta MFF-starten på sex säsonger", för visst har "vi" spelat bättre i år än t ex förra säsongen? Man kan ju inte bara se till poängen. Se bara på Bajen, som hade sex poäng efter två omgångar – mot Ljungskile och Giffarna. Men det är klart, redigerare är ju ett släkte för sig...
Jan Jönsson (nej inte DEN Janne J) bloggar om MFF på Sydsvenskan, och vågar ta bladet från munnen och fråga om inte Daniel ska få se en del matcher från sidlinjen. Hm, var det så illa i kväll alltså?

Kan inte påstå att TFF borta på sändag är en drömmatch att jaga första trepoängaren i. Usch, är redan nervös.

Gattuso = jag?

Fick en länk på Facebook, ett sånt där test där man kunde se vilken fotbollsspelare jag var. Självklart blev jag Gennaro Gattuso. Hade det kunnat bli nåt annat? Då hade jag nog blivit lite ledsen i ögat.

Himmel och helvete

Kommer med intresse följa HBK–IFK Göteborg i morrn, men frågan är hur den matchen kommer att te sig efter Liverpool–Arsenal.
Kan HBK få till samma passningsspel som Arsenal? Knappast va? Möjligtvis kommer vi få missar a la Adebayor, men rusher som Walcotts eller skott som Torres? Eller samma spänning och samma kast mellan hopp och förtvivlan? Nja, knappast.
Kan man ens kalla det samma sport? Om Fribrock kan sättta en tredje superstrut så kanske kanske...

Noterar att Babis Stefanidis har brutit benet, bara nån vecka efter Anders benbrott. Min första reaktion var "neeeej, inte i år igen", min andra att "spelar han i MFF?". Snacka om förträngningsförmåga. Nå, han har ju inte spelat än i år, så förhoppningsvis kommer vi inte att sakna honom.

Gonnarr

Såg ni Sportspegeln och avslutningen med Jens Linds backspegel om Gunnar Larssons OS-guld 1972? Som vanligt lysande letat, klippt (oftast av Dennis Videmyr) och berättat.
Efter det lilla reportaget sprang jag genast till bokhyllan, tog ut P O Enquists Två reportage om idrott och slog upp de tummade sidorna döpta Gonnarr (finns även i Katedralen i München). Det måste vara ett av de bästa kortreportagen i svensk historia, definitivt det bästa inom sportgenren – och den genren har många många guldkorn. P O:s två och en halv boksidor om ett simlopp, nästan helt utan att gå in på vad som händer i bassängen, är ren poesi.

"Intresset på denna del av den internationella pressläktaren har nu på allvar förflyttats från loppet till denne svenske pressman som så uppenbart vacklar på sammanbrottets rand. Ropen att han ska sätta sig ner tystnar, man vänder sig om och ser på hans ansikte, hans nu lätt blånande ansiktshy och de allt större, mer genomträngande och glasartat röda ögonglober som sakta tränger fram och ut och rör sig i riktning mot den simmare som nu under loppets sista tjugofem meter bara är decimetrar från att inhämta också den andre amerikanen. GONNAR! vrålar han och tycks inte känna eller se de två oroliga svenska kolleger som från var sin sida fattat tag i hans armar för att stödja, fasthålla och stabilisera honom inför det nu helt oundvikliga sammanbrottet. De två japanska fotografer, som på bänken intill hittills med ambitiös men uppgiven pliktkänsla fotograferat tävlingarna, har nu vaknat till, vänt kamerorna mot Buhre och fotograferar med stor och entusiastisk iver hans ansikte, hans ögon som nu strax tycks i färd med att släppa ögonhålornas förankring och självständigt men målmedvetet fortsätta genom luften fram mot bassängen, de fotograferar hans framåtlutande kropp, hans knutna händer och genom allting hör de hans rytmiska, hest vädjande råmande som likt en fartygssiren i dimma dånar genom hallens ljudkaos: GONNARR, GONNARR, GONNARR, GONNARRR!"

Resten kan man låna av mig eller biblioteket eller helt enkelt köpa. Och ja, bilden ovan föreställer förstås Birger Buhre, inte bara den man Gonnarr handlar om, utan även en på sin tid sjuhelsikes sportkrönikör som en ung Martin läste så ofta han kunde. Att Buhre inte var helt politiskt korrekt fick man reda på långt senare, och det spelar ingen roll, skriva kunde Buhre.

2 x 1–1

En del rapporter talade om en ganska bra match på Stockholms Stadion i går. Det jag såg var hemskt dåligt spel och två tappade poäng. Den enda glädjen var väl att vi vann publikmatchen överlägset (det tyckte till och med djurgårdarna).

Den pessimistiska sidan av mig såg skräckscenariot noll poäng efter fem omgångar med matcherna
Göteborg hemma
Djurgården borta
Elfsborg hemma
TFF borta (årets match på Söderslätt, 0–1 och 1–1 mot dem i fjol)
Gefle hemma (1–1 och 2–2 senaste hemmamatcherna)

Nu har vi åtminstone två poäng efter 1–1 och 1–1, men samtidigt vill man ju ha mer. Och vi vet ju att lag som kryssar sig fram inte går hela vägen. Eller hur, Arsenal?

En helt annan 1–1-match spelades på Olympia, där får jag säga att det var härligt att HBK knep en poäng och att Marcus Sahlman var så cool både på plan och efter matchen (jämför t ex med sur-Henke).

Omskakande

Jeffrey Aubynn. Jag måste erkänna att jag aldrig har gillat honom. Efter 1–1 kanske jag måste omvärdera mina åsikter. Men det krävs nog mer än en bra match för det.

Cristiano Ronaldo. Honom är det lätt att erkänna att jag inte gillar, på något sätt. Efter 0–2 kommer jag på intet sätt att omvärdera de känslorna. Men jag måste tyvärr erkänna att han är bra. För bra.
Skit.