Selakovic

Det är sällan man ser en spelare göra en så dålig match som Sella igår.

Redan tidigt, kan det ha varit efter tio minuter, gjorde han ett snyggt nummer, bröt sig igenom försvaret, kom fri med pekingkeepern, och avslutade tamt. Han utstrålar verkligen dåligt självförtroende. Men naturligtvis också något som man lätt älskar och som gör att han troligen kommer bli min favoritspelare den här säsongen: Han utstrålar en hyperkänslig själ.

Jag har ingen aning om vad som stör honom. Är det den där skatteskandalen fortfarande? Att han var nära att hamna på kåken? Eller har det hänt nåt på hemmaplan?

Själv stod jag och småfrös i klacken, för blyg för att sjunga med, och redan smått bekymrad över kvällens fest där jag inte skulle känna någon, ett svårt upplägg för en socialfobiker.

Och Sella fortsatte i nittio minuter att spela det missförstådda nervvraket till geni. Felpassar, brända målchanser i rader, publiken blev alltmer skeptisk och antydde bu-rop.

I 72a minuten byttes han ut mot Jakob Johansson och jag kommer på mig själv med att gallskrika "NEJ" rakt ut. Är det något som är säkert så är det att sådana där darriga genier behöver mängder av förtroende, han behöver förmodligen bränna minst ett par tusen målchanser till. Och i vilket läge kan det vara bättre att bränna målchanser än när det står 3-0 mot Norrköping? Svagt coachat.


Fotnot: Kevin Amuneke såg heller inte ut att stormtrivas. Trist att han inte hittar en bättre omgivning att spela i.