Inmarschieren, jawohl!

I dag ska det alltså invigas där borta i Peking – har ni förresten lagt märke till att det överallt bara skrivs och sägs Peking nu, annars heter det att vi ska kalla staden Beijing. Men inte under OS tydligen, det blir väl för svårt att stava för sportnissarna kantro. Anyway. Det ska invigas.

Stora raka tydliga led och alla idrottare ska gå och hälsa på kamerorna och vifta. Men det vi egentligen vill veta är ju hur mycket propaganda det blir. Eller snarare, hur mycket propaganda svenska ledarskribenter och sportkrönikörer kan läsa in i det hela.
Den stora frågan var ju inte vem som skulle bära den svenska fanan (Christian Olsson) utan vem som skulle slå flest knutar på sig själv för att hitta dolda hyllningar till Deng Xiaoping. Anrell eller Kjöller eller en outsider?


Uppdatering: Själv såg jag inte invigningen, jag var en duktig medborgare och försökte på Ikea och Bauhaus så gott jag kunde konsumera bort hotet om en lågkonjunktur. Men enligt Croneman var svaret på frågan ovan en outsider, Jacob Hård: "Han hade läst på om alla tänkbara problem som kineserna står inför – till och med den ditkommenderade politiska experten vid hans sida, Kinakorrespondenten Fredrik Önnevall (mycket bra för övrigt), tyckte att han kanske skulle ta och tagga ner en smula. [...] Jacob Hård var en god europé under hela OS-invigningen."



(som vanligt tycker vi inte om Kinas förtryckarpolitik, sånt måste ju alltid påpekas, men heller inte svenska tyckares hycklande och publikfriande. Oss själva undantagna förstås.)