Den här kvällen måste skrivas in som första gången någonsin som jag har tyckt lite synd om schweizare. Jag som trodde att måttet skulle vara rågat när jag för första gången någonsin höll på dem.
Och vad ska man säga om tjeckerna? Med det spelet och med den turen kommer de antingen inte ta en enda poäng till eller vinna hela rubbet. Men kan man verkligen ha mer tur om man fortsätter med Koller på topp? Var det kanske tvåmetersmannens internationella svanesång vi såg på lördagskvällen?
Var det någon annan som reagerade på att publiken i Basel satt bara någon meter från plan – utan någon avspärrning mellan? Vissa verkade t o m sitta närmare planen än spelarbänkarna. Och det var inte en eller två personer, utan hundratals åskådare.
Undrar om det blir så mellan Schweiz och Turkiet också.
Turkarna ja. Trodde i min enfald att de skulle bli en munsbit för portugiser och kanske även schweizare. Men om något lag imponerade på mig i kväll så var det Emre & co. Bara efter en kvart hade de slagit fler passningar i högt tempo än hela Sverige–Grekland kommer att innehålla.
Staffan har allt rätt i att Sverige har hamnat på den enkla halvan.
Och jag behöver inte skämmas över att bära min fake-Besiktas-replika med turkiska flaggan och Cola Turka-reklamen på i morgon när jag ska ut och jogga.
Annars var det väl sig likt. Pinsam invigning, tråkiga schweizare på läktarna, tradiga
förutsägbara hedersgäster (Eusebio och Platini), massor av reklam i TV4, fina insatser i radion usw.
Dagens spelare blev för mig två ytterbackar: schweizaren Ludovic Magnin och portugisen Bosingwa.
Den stora frågan om hands eller inte mellan Schweiz och Tjeckien utreds i kommentarerna till förra inlägget. Men det största frågetecknet jag bär med mig är varför turkarna hade turkosa siffror på ryggen.
Och varför var samtliga lag enfärgade? Är det Uefa-påbud eller bara ett tråk-Nike och tråk-Puma-påfund?
Topp Tio
11 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar