EM: looserlandet Holland

Ingen kan ha undgått det eviga tjatet om hur Spanien aldrig lyckas i mästerskap. Det må vara sant, men ett annat land har genom Marco van Bastens fenomenala volley i München 1988 lyckats undvika att få samma epitet. Holland alltså.

Inför snart sagt varje mästerskap tillhör de orangefärgade favoriterna, nästan varje gång misslyckas de. Sedan EM-guldet 1988 har laget visserligen alltid gått vidare från gruppspelet, men så fort man har mött kvalificerat motstånd har det varit vaarwel.

VM 90: ut i åttondel mot Tyskland (1–2 i mål men seger i antalet spottloskor)
EM 92: Semifinalförlust på straffar, mot Danmark.
VM 94: Förlorar kvarten mot Brasilien, men vägen dit var inte direkt svår: Belgien, Saudiarabien, Marocko och Irland.
EM 96: Kvartsfinalförlust på straffar, mot Frankrike.
VM 98: Undantaget. Vinner mot Jugoslavien och Argentina innan brassarna blir för svåra i semin (2–4 efter straffar).
EM 00: Hemmaplan, men "bara" semifinal, där Italien vann – på straffar.
VM 02: Kvalificerade sig inte.
EM 04: Vann på straffar mot Sverige, men föll i semin mot Portugal.
VM 06: Föll i åttondelen – mot Portugal igen.

Holland är alltså som Sverige, om än förgyllt med segrar mot svagare länder: Man klarar gruppen och åker sen ut innan det riktigt roliga börjar.
För Sverige hade raden ovan varit magnifik, och det kan tyckas konstigt att såga ett lag med raden guld-semi-kvart-semi-semi i de senaste fem EM-slutspelen. Men om man tittar närmare ser man tydliga tecken på holländska nerver.

Åtta mästerskap. Till utslagningsfasen samtliga gånger.
Men väl där har man spelat:
3–1 mot icke-kvalificerat motstånd.
2–7 mot kvalificerat motstånd.
Och båda segrarna kom 1998, mot Jugoslavien (bra 1998 men dåliga 2000) och Argentina.

Sedan 1988 har Holland i EM alltså inte vunnit en enda utslagningsmatch mot ett annat topplag. Och undantaget hemma-EM och en match 1992 har man inte vunnit någon sådan match i gruppspelet heller.

Och skulle italienare och engelsmän vara sämst på straffar? Holland har sedan 1988 hela fyra förluster på straffsparksläggning, mot bara en vinst (tack vare Olof Mellberg).

Spela alltså inte på Holland mot Frankrike och Italien, eller som segrare i någon straffläggning.

Om det nu inte är så att holländarna slår till var tionde år: 1978 VM-final, 1988 EM-guld, 1998 VM-semi, 2008 ?

Här har även ny fakta trillat in till redaktionen, och alla pusselbitar kan ju vara viktiga. Årets EM-final spelas på den gamla Prater Stadion i Wien, som 1992 ett nytt namn: Ernst Happel Stadion. Denne österrikiske storspelare blev sedermera en framgångsrik tränare och var 1978 förbundskapten för det holländska lag som förlorade finalen mot Argentina. Kan det lyfta Holland i en eventuell kvartsfinal där (om de blir tvåa i sin grupp)?



För den som grymtar om vad som är kvalificerat motstånd eller inte följer här alla motståndarna i utslagningsfasen:
Kvalificerat motstånd: 1990: Tyskland (1–2), 1994: Brasilien (2–3), 1996: Frankrike (4–5 e str), 1998: Jugoslavien (2–1), Argentina (2–1), Brasilien (1–3 e str), 2000: Italien (1–3 e str), 2004: Portugal (1–2), 2006: Portugal (0–1).

Icke-kvalificerat motstånd: 1992: Danmark (4–5 e str), 1994: Irland (2–0), 2000: Jugoslavien (6–1), 2004: Sverige (5–4 e str).