Vinter inne, vinter ute

Det har varit väldigt tyst här, och vi får hoppas att tystnaden inte övergår i ett zombiestadium. Fast när BP kvalar upp i allsvenskan, en löjlig fotbollsgala ska fjäska för Pelé (finns det nån som inte är såååååå trött på den gubben?) och det är regnblandad snö utanför fönstret undrar man.
Hade tänkt skriva nåt om den stora humorn Hammarby som vanligt bjuder på. När säsongen är slut och fotbollslaget och dess "supportrar" inte längre kan ha sämre självinsikt än självaste Björn Ranelid tar bandylaget sitt ansvar och påstår att de kan avgöra valet med en bandyfråga.
Men jag avstår, och lovar skriva mer snart. Det får Staffan minsann också göra.

Hockeymorsa

Mitt i all fotboll måste det här ändå vara dagens bild, från VK, tagen under Skellefteå–Modo.
Och efter att vi har sett den måste vi fråga oss varför vi blir förvånade.

Oh, Chris!

Mannen på bilden heter Chris Iwelumo. Han spelade under lördagen sin allra första landskamp för Skottland.
Att han ser så förvånad ut beror på att han just har missat öppet mål i VM-kvalet mot Norge (av alla j*vla turlag). Och engelsmännen har förstås redan börjat lista det bland tidernas värsta målsumparmissar.

Behrang

När matchen nu bara är 53 sekunder gammal och Behrang Safari ännu inte har gjort bort sig vill jag bara säga att jag verkligen hoppas att han gör en kanonmatch i kväll. Han behövs om vi tar oss till Sydafrika 2010.


Uppdatering, efter matchen:
Nu ska det väl ändå mycket till för att Lagerbäck ska sätta in nån annan på vänsterbacken på ett tag va?

Öst är öst

Trogna läsare av Glidtacklingen vet att vi har en soft spot för östeuropeisk fotboll och kultur. Ryssarnas framfart i EM och Zenits uefacup-vinst spädde bara på vår slavofili. Men hur har det egentligen gått i Champions League?

Roma -Cluj 1-2
Cluj-Chelsea 0-0
Basel-Sjachtar 1-2
Sjachtar-Barcelona 1-2
Ste Bukarest-B München 0-1
Fiorentina-Ste Bukarest 0-0
Dynamo Kiev-Arsenal 1-1
Fenerbahce-Dynamo Kiev 0-0
R Madrid-Bate 2-0
Bate-Juventus 2-2
-----------------------------------
Öst-Väst 8-10

Fortfarande hyggliga chanser till avancemang för Cluj och Sjachtar, outsiderchans för Dynamo Kiev, Zenit St Petersburg och Steaua Bukarest.

Läs mer: http://blogg.aftonbladet.se/25977/perma/968686

Hej matematik!

1 400 får gå från Volvo.
Dow Jones ner 6,6 punkter.
Så vad gör väl 1–10 på 4 matcher?
Fan.

Kompis, kompis

I kvällens Sportspegel tyckte Thomas Wernersson att det var fel av MFF-supportrarna att låta Roland Nilsson "löpa gatlopp" nu i veckan. Speciellt reagerade Wernersson över "slag under bältet" och andra taskigheter.
Att det inte var Rolle som var i skottgluggen (utan herrar Madsen och Borg) spelade ingen roll, heller inte att "gatloppet" snarare var en, förvisso hetlevrad, diskussion mellan Nilsson och en handfull supportrar.
Men nu var det ju självklart "slaget under bältet" Thomas reagerade på, nämligen den enda kritiken som hördes i SVT-inslaget, den verbala örfilen "det enda bra du har gjort än så länge det är att du missade straffen '86 för IFK Göteborg, det är det ändå det bästa du har gjort för MFF."
Han glömde berätta att målvakt i laget Nilsson spelade för 1986, ja det var ju Thomas Wernersson. (Straffen var förstås den Nilsson missade i Europacupsemifinalen mot Barcelona.)

Once a kamratgårdare always a kamratgårdare.

Wernersson är lite över 50, när SVT om sisådär 15 år inser att han aldrig kommer att bli ens hyfsad som kommentator kan de kalla in Viktor Elm. När Kalmars mellanbroder i kväll intervjuades visade 22-åringen alla de kvaliteter kanalerna leter efter när de jagar Pelle Blohmare: vältalig, hyfsat intelligent, glad, spelanalytisk. Slipar han bort den värsta kalmaritiskan blir han medial också. Viktor ska bara bli proffs, tröttna på livet utomlands och varva ner i KFF först.
Sen sitter han där i något bås.
Kom ihåg var ni läste det först.

Landskamp

Mercyside-derby och Espanyol-Barcelona i all ära men idag är det Unionskampen i trav som gäller för min del. Norrmännen har korsat gränsen i sina karavaner för den årliga kraftmätningen mot de svenska kusarna i Karlstad.

Loppen håller låg klass, flertalet hästar har man inte hört talas om, än mindre sett springa, och ändå är omsättningen i nuläget uppe på dryga 77 miljoner. Kön nere i konsums spelbutik var så lång att den helt blockerade ingången till själva konsum, något som i och för sig inträffar varje lördag.

En gubbe, som kanske ser välmående ut, hälsar på en annan gubbe och "jasså, du ska också pröva lyckan idag?" och jag ser liksom mig själv i framtiden, för om det är någonting som aldrig upphör så är det travsporten. Jag har hört att två dagar varit travfria i Sverige under 1900-talet, och att detta inträffade på grund av världskrig. Oavsett riktigheten i den uppgiften så är det uppenbart att få saker är så kontinuerliga i vårt samhälle som travsporten.

Varje lördag erbjuds nya chanser, varje onsdag... ja, faktiskt varje dag. Det är den mest demokratiska umgängesform man kan tänka sig: öppen för alla och en ny chans för var och en. Ständigt dessa nya chanser.

Därför förefaller det inte osannolikt att jag kommer stå i den där konsumkön igen, fast kanske på ett annat konsum, om trettio år, kanske rentav om femtio. Världsekonomier kommer krascha och återuppstå, djurarter upptäckas och utrotas, människor födas och dö som flugor, nya presidenter väljas och avsättas, men varje lördag kommer samma fyrbenta djur springa runt samma ovaler och en ny chans kommer att erbjudas.

Attraktive Sella

Therese Bohman skriver så här på sin blogg:

"Jag åkte tåg med IFK Göteborg igår! Det var fullt med poliser och säkerhetsvakter på perrongen, och så drog det runt en massa killar i blå mysbyxor. Det hela var inte lika upphetsande för mig som det säkert var för vissa andra kvinnliga resenärer (åh vilka glittrande leenden jag såg!), men lite roligt var det. Jag kan erkänna att jag har en soft spot för Stefan Selakovic, som ser ut som en blandning mellan Jerker Virdborg och en ung Marlon Brando. ...om än i blå mysbyxor."

(2008-09-14)

Tystnaden lägrar sig över Glidtacklingen

Strax efter Adrianos 2-0-mål plingar sms-signalen till i min mobil. Jag ligger kvar en lång stund och funderar på vad det kan vara innan jag går upp och kollar. Det är från min vän Fredrik och lyder kort och gott: "Ibra!!"

Jag är inte dummare än att jag förstår att det är avsett som ett hånfullt nålstick mot mig personligen, men knappar ändå in följande svar: "Riktigt härligt. Kul med Adriano också!".

En liten till om kina och politisk sport

Fotboll. Nordkorea ställs mot sin sydliga granne när länderna möts i VM-kval i morgon. Matchen har föregåtts av kontroverser, bland annat fick den flyttas från Pyongjang till Peking då Nordkorea vägrat att vare sig hissa den sydkoranska flaggan eller spela nationalsången.

(text-tv)

Idrott och politik hör inte ihop

I väntan på rapporter från andra sidan Atlanten ska jag bara passa på att göra en liten smygbloggning om Kina.

Hongkong håller i dag val där demokratiförkämpar i den lagstiftade församlingen riskerar förlust i efterdyningarna till OS, som ökat Kinapatriotismen i den forna brittiska kolonin.

Hongkong har ett speciellt styre med viss självständighet från Peking. 30 av de 60 medlemmarna tillsätts i allmänna val. Resten väljs av elitgrupper i sk funktionella valkretsar.

(text-tv)

Det här är oerhört svårtolkad information, men det som slår mig är det kniviga bekymmer som uppstår när "demokratiförkämpar" motarbetas genom fria val. Utan att göra några liknelser i övrigt får det mig att tänka på när palestinierna valde "terroristerna" i Hamas vid fria val.

Bitter eftersläng

Vi som inte jublade brallorna av oss åt Usain Bolts mirakeltider i OS får en skvätt vatten på vår kvarn efter de senaste dopningsavslöjandena i Jamaicas friidrottstrupp:

http://www.aftonbladet.se/sportbladet/friidrott/article3244170.ab

Det finns egentligen ingenting i den här historien som pekar på att Bolt skulle ha varit dopad. Det enda är att kortdistanslöpningen befäster sitt rykte som en smutsig sport, och snart bryr vi oss lika lite om "utomjordingar" som flyger fram 100 meter på 9 sekunder som cancersjuka amerikaner som gör osannolika comebacker och vinner Tour de France.

Anropar Amerika

Det som ni kanske inte vet är att Glidtacklingen just nu, i skrivande stund, har en utsänd på andra sidan jorden, i New York närmare bestämt. Och den personen är Martin! Martin, hör du mig? Martin ska bland annat gå på baseboll! Fattar ni vad gött?

Här hemma börjar det ju bli höst nu, med allt vad det innebär av avslagna allsvenska tabeller och nystartade europeiska ligor som är så långa att man liksom inte orkar sätta sig och kolla på, låt säga Numancia-Barcelona. Men jag antar att det kommer dyka upp saker som är tillräckligt upphetsande för att skriva om efter hand. Men nu vill jag läsa om baseboll!

Otidsenlig glidtackling mot makten

Som Martin så riktigt påpekade i föregående inlägg så har idrott ingenting med politik att göra, och särskilt OS har ingenting med politik att göra. Fotboll har inte heller med politik att göra, och säg vad som överhuvudtaget i dagens läge egentligen har med politik att göra? Ens politiken själv? Idrott har ju som tidigare utretts inte heller med idrottsmannaskap att göra, för övrigt.

Vad kan då vara mindre modernt, mindre postmodernt, än att på ett helt orelativistiskt sätt ta ställning?

Pia Sundhage förde det amerikanska damlandslaget i fotboll till OS-guld. Efter det blev hon hjälteförklarad och nu vill president George Bush träffa henne, men hon vill inte träffa Bush.
Den 6 oktober är guldlaget bjudna till Vita Huset för en "meet and greet" med president Bush, men de får gå utan sin guldtränare.
- Jag har gjort ett val, jag åker inte dit. Dessa väggar skulle inte passa mig och det är bra att det blir en ny president. Jag skakar hellre hand med mina spelare. Det är varken roligt eller intressant att se Vita Huset.

(text-tv)

OS har inget med politik att göra

I Kina, liksom i Sverige, vann Kina medaljligan. Topp-tre är alltså:

  1 Kina                51  21  28  100
  2 USA                 36  38  36  110
  3 Ryssland            23  21  28   72

Men i USA säger jänkarna att de vann. Deras topp-tre är:

  1 USA                 36  38  36  110
  2 Kina                51  21  28  100
  3 Ryssland            23  21  28   72

Vad säger Jacques Rogge?

Under avslutningsceremonin sa han i alla fall att "these were truly exceptional games", fina ord som säkert får ett antal kinesiska dignitärer att överväga harakiri. Det var första gången sedan de misslyckade Coca Cola-spelen i Atlanta som en IOK-president inte sa att det var "de bästa spelen någonsin" och en sådan nesa var nog inte vad kinserna ville höra.

Å andra sidan har ju OS ingenting med politik att göra.

Mina OS-minnen är i alla fall inte politiska. De är

* Ara och bronset förstås.

* Och Jörgen. Och Rolf-Göran.

* Den glade österrikaren som vann tynglyftningsguld för Tyskland.

* Att jag för första gången i mitt liv uppskattade tyngdlyftning (såg en viktklass där en kines vann).

* De spännande velodromloppen dansk tv visade.

* Den amerikanska 41-åringen som tog silver på 50 m fritt och som var sympatisk men framförallt stod för en av OS mest sportsliga gester är hon hjäpte konkurrenten Alshammar inför fiaskot känt som simdräktsloppet.

OS 2008: Två veckor av torsk

Skämt åsido. Under sommaren 2008 har Sverige åkt ut i gruppspelet i fotbolls-EM och gått guldlösa från en olympiad. Detta är fullt normala resultat - inga fiaskon.

När Kinas superstjärna Liu Xiang fick lämna walk over på korta häcken reagerade de kinesiska medierna med förståelse och självrannsakan. "Har vi pressat denna unge man för hårt?" var frågeställningen.

Kontrasten var tydlig när vår svenska häckstjärna, likaledes efter skada, föll ur tävlingen. Diskussionen handlade uteslutande om varför hon misslyckats - inte om hur svensk media behandlar sina stjärnor.

Klüft hoppade sitt kortaste längdhopp någonsin i tävlingssammanhang och Håkan Dahlby sköt under sin förmåga - i övrigt presterade de svenska olympierna enligt förväntan, eller över.

En marginalanteckning av mer kuriosakaraktär är att jag häromdagen skrev ett skämtsamt inlägg om att alla motståndare är dopade. Några dagar efter det sammanfattade svd:s Jan Majlard saken så här, fast på fullt allvar antar jag:

"Epo, anabola steroider och genmanipulationer är (fri)idrottens farsot. Uppgiften att 80 procent av världens epo-tillverkning hamnar hos idrottare istället för behövande reumatiker är skrämmande. Det tyder på att väldigt många vill vinna till vilket pris som helst. Sådan är inte Carolina Klüft."


Vad tar vi då med oss från Peking som särskilt hjärtevärmande?

* Jörgen Persson, naturligtvis. Semifinalen mot Hao var en uppvisning i värdighet och hög idrottslig nivå. Persson bör i nuläget vara huvudkandidat till bragdguldet. För hur ska man annars värdera att en 42-åring befinner sig i den absoluta världstoppen i världens näst största individuella idrott?

* Lassi Karonen. Förkroppsligade den gamla tidens olympier: en råstark amatör, med ett vanligt jobb, som åker till andra sidan jorden och blir rikskändis över en natt.

* Jessica Landström. Smidig, stark, snabb, laglojal. Den sortens fotbollsspelare som ger inspiration inte bara till fotboll - utan till livets alla delar.

* Yao Ming. Visade omedelbart - i den i sanning episka matchen mot USA - vad vi västerlänningar har att lära av den kinesiska kulturen. Hans värdiga uppträdande på och vid sidan av planen visar med all önskvärd tydlighet hur enkelspårig den västliga medierapporteringen varit. Medan Anrell & co har utmålat en bild av värdnationen som intellektuellt, politiskt och moraliskt underlägsen så visade Ming den andra sidan av myntet: värdighet, lojalitet, ödmjukhet. Bara en man på 140 kg kan vända andra kinden till på ett så vackert och effektivt sätt.


...vilket leder tankarna vidare till min avslutande reflektion. I det postmoderna samhället måste alla stora berättelser och ideologier utmanas, så även den olympiska. Vi var inne på det redan efter wimbledonfinalen - finns det ännu plats för de klassiska idrottsliga idealen? Eller kommer idrotten i framtiden att helt domineras av Bolts, Nadals, Zlatans, Christiano Ronaldos? Inte för att jag inte unnar de killarna framgång, men man kan också bli lycklig när sportutövare tydligt visar att inte själva vinnandet alltid är i centrum, att det också är viktigt att delta på ett gentlemannamässigt vis. Denna frågeställning kommer vi säkert ha anledning att återkomma till senare under hösten, och jag inväntar med viss spänning utvecklingen.

Tack för en oerhört vacker föreställning

Asiatiska bordtennisdomare

Kanske de värdigaste människor som bevistar denna jord.

IOK: "Utred Jörgen Perssons ålder"

IOK kommer be det internationella bordtennisförbundet att utreda om den svenska bordtennisspelare som nått semifinal på herrsidan är överårig.
I månader har det florerat rykten om att Jörgen Persson är 42 år. För att nå semifinal i OS måste man vara betydligt yngre än så, och IOK vill nu se en utredning.
En helomvändning av IOK som före OS sa att ärendet var avslutat och att ingen utredning behövdes.

- Finns det frågetecken, som nu, ber vi sportens förbund att utreda det, säger IOK:s taleskvinna Giselle Davies.

IOK = Int. Olympiska Kommittén

OS-favorit #4 (sista chansen (?))

needless to say

En seger för läkarvetenskapen

19.30 på Bolt och noll guld till Sverige - då vet man att pillren är osynligare och effektivare än någonsin.

Som man ropar får man svar

Startelvan ska presenteras om fyra minuter, så detta inlägget kommer ligga uppe ytterst temporärt, för att alldeles strax uppdateras (instant update: samma startelva ligger på text-tv nu). Läste just hos Robert Laul att Sverige kommer starta med den här uppställningen ikväll:

Isaksson–Mellberg, Majstorovic, Hansson–Nilsson, D.Andersson, Källström, Svensson, Chipsen–H. Larsson, Rosenberg

Isåfall är det alltså mer tänkt som 3-5-2 än 5-3-2, alltså med fem mittfältare och inte fem backar som jag tidigare förmodat. Men visst, Mikael Nilsson är ju kanske i ärlighetens namn mer att betrakta som en back så... resultatet kanske blir ett mellanting mellan 3-5-2 och 5-3-2... får se... det blir ju då alltså 4-4-2.

Vi hälsar Majsan välkommen till Ullevi föresten, han kommer alltid på något konstigt sätt vara en favoritspelare för mig.

När broderfolket jublar

Har i dag sett OS old style, bara SVT1 och alltså ingen SVT24, ingen text-tv, ingen nätuppkoppling som klarar streamade bilder eller ens finns i närheten (man måste gå upp för en trappa, herregud!). Å andra sidan fick jag tid att betänka hur otroligt bortskämda vi har blivit. Vi behöver inte längre sitta och kolla på trist beachvolley om vi inte vill längre. Tänk på det när ni minns OS i Seoul eller så. Som kronan på verket kom dessutom Jan Lorentzon via ett reportage om Cathy Freeman in genom rutan kväll. Jan Lorentzon! Snacka om vibbar från Östtyskland-Rumänien i volleyboll 1988.

Och se, jag behövde inte heller se beachvolleyn. Jag har haft danska DR1 och TV2 också, och jäklar vad skönt det är att slippa snusförnuftiga Jonas Karlsson och Anders Gärderud. Här är det pang på rödbetan.
Om man gillar velodromcykling och kanot och segling. Det visade de hela dan (ja, och lite friidrott, men då var jag inte framför tv:n).
Så nu är man hooked on velodromcykling. Såld.
Det verkar finnas två sorters: förföljning, där man tävlar mot varandra två och två, med starter på var sin långsida. Och så sprint, som är den där de lurpassar på varandra och knappt rör sig framåt i två varv innan de kör så det ryker i ett varv. Verkligen fascinerade, och jag kan nästan reglerna nu.
Här tog danskarna ett lagsilver i förföljningen i dag, och dessutom firade de en viktig handbollsseger över tyskarna, ett guld i segling 49er, som togs i går men överklagades och blev klart i dag, samt ett guld i rodd som togs i går men firas än.
Gissa om de är galet glada? Gissa om det är halvt schizofrent att då zappa (alltså gå fram till tv:n och trycka på en stor knapp, you kids out there) till SVT1 och höra svenskarna prata 18:e plats i triatlon.

Så bli inte förvånade om ni snart hör mig sjunga

Der er et yndigt land,
det står med brede bøge
nær salten østerstrand
nær salten østerstrand.
Det bugter sig i bakke, dal,
det hedder gamle Danmark,
og det er Frejas sal,
og det er Frejas sal.

Är OS slut nu?

Karonen missade guldet, Ara missade guldet, Thomas Johansson, Therese Alshammar, Jessica Landström. Från en av de mer lyckosamma svenska OS-inledningarna i min livstid har spektaklet urartat till en orgie i missade guldmedaljer.

Ursäkta, alla sportälskare där ute, men jag kan faktiskt inte riktigt engagera mig i att Bolt springer snabbare än Ben Johnson, att Phelps tar fler guld än Ian Thorpe, och att Stefan Holm flyger in på en hedersam bronsplats. Jag vill ha minst EN riktigt stor hjälte.

Emma Green, hör du mig?

Upp till kamp emot kvalen

Hade jag varit en person som aktiverar mig och demonstrerar för och emot allt möjligt hade jag startat en Facebook-grupp: Vi som kräver att SVT går in och raderar Staffan Lindeborgs "One world one dream but only one Phelps"-jönseri från alla klipp så vi aldrig nånsin mer behöver höra det för nu står vi inte ut längre-gruppen.

Kick-off!

Mitt i alla OS-hysteri och att Sverige faktiskt på nåt sätt kan ta fem medaljer under lördagen så börjar ju Premier League. Aston Villa, för det är dem vi hejar på, börjar hemma mot Man City, som torskade hemma mot Midtjylland i Uefacupen i veckan.

Som uppvärmning inför starten kan man kolla på den här videon, för visst är det gott att gotta sig åt United-tabbar?

Med PL börjar också Fantasy Premier League, ett Drömelvan i kvadrat och gratis dessutom.


Mitt lag i veckan är

Joe Hart (City)

Bacary Sagna (Arsenal)
Joleon Lescott (Everton)
Rio Ferdinand (Man U)
Martin Laursen (Villa!)

Nigel Reo-Coker (Villa!)
Luka Modric (Spurs)
David Bentley (Spurs)
Joe Cole (Chelsea)

Dean Ashton (West Ham)
Darren Bent (Spurs)

Cole och Laursen byttes in i sista stund efter skaderapporter om Cesc och Bosingwa, Bent byttes in när jag precis läste att Berbatov (som byttes ut) lär ha varit i Manchester i dag och att Spurs är nära Arsjavin.

Jessica Landström

En av de bästa fotbollsspelare jag sett faktiskt. Skit i att vi förlorade mot Tyskland igen.

Lika som Narnia

<<<<<<<<<<
Lassi Karonen

^^^^^^^^
Minotaur

Kacka i eget bo

Journalistikens första regel är att inte påpeka andras fel, nästa gång kan det ju vara du som klyddat dig. Påpeka inte, och peka och skratta för allt i världen inte.
Så därför ska jag inte......... jo klart jag ska.

Aftonbladet hade en fin liten bilaga till tidningen i dag, Europaextra, om de största ligorna inför seriestarterna nu de kommande veckorna. Med allt som händer, i synnerhet i England, stämmer inte alla trupper men man hickar ju ändå till när det på sidan 31 står att Fredrik Ljungberg blir "en viktig kugge" i West Ham i år. Och att Kennedy Bakircioglü påstås ha flyttat till Holland och fått ett lyft i Ajax.
Alltså, ingen tycker att sånt är kul, och journalisterna bakom gråter nog mest av alla. Det är ju inte deras fel. Men man måste fråga sig: hur lång pressläggning har de på sina bilagor på Aftonbladet egentligen?

Och för att jämna ut det. Hur tänkte Expressen när de gav Emma Johansson och Gustav Larsson en geting före OS? (och ja, vi pratade om det på jobbet i dag innan Erik Hörstadius tog upp det i SVT i kväll.)

Skeet skeet!

Lika som ekrar

Är de inte för söta, tempobronsmedaljören Levi Leipheimer och Robert Duvall?

OS-favorit #3: Lassi Karonen

Satan vilken tjur!

OS-favorit #2

Jessica Landström!

Som en kommentator på ecstasy

"Som kobror på ecstasy".

Så beskrev Jonas Karlsson just Kanadas anfallsspel. Lol.

Svenskt rekord

Stefan Nystrand

Olympisk förkylning

Idag "vaknade" jag med feber och, ja ni vet jag var helt enkelt sådär sjuk. Förkyld osv. Tur i oturen då att det pågår olympiska spel. Det hela är mycket enkelt: Man knäpper på SVT1, sen sover man sig igenom beachvolleyboll, boxning, rodd, tennis, damhandboll och säkert några sporter till som kanske finns i verkligheten, kanske bara i sömndruckna feberfantasier. De mjuka, varma, ytterst SVT-mässiga kommentatorsrösterna ligger som en varm panodil-filt över hela anrättningen, och om man mot förmodan skulle vara vaken när kineserna har gått och lagt sig så finns mysiga magasinsprogram och repriser att tillgå. Nu går jag och lägger mig under täcket igen!

Superstar

Niklas Skoog, Superstar
Hur många mål ska det bli i dag?

Tyvärr verkar det som att denna en av de finaste texter som har sjungits på Malmö Stadion (tänk melodin Jesus Christ Superstar) är ett minne blott.
Inte bara är Niklas Skoog på lån i Mjällby, tyvärr kan det stämma det som Sydsvenskan skriver i dag.
Men än så länge kan Staffan åter behålla sin Yao Ming.

Where no Martin has gone before

Staffan kan behålla sin Yao Ming.
Jag fastnade i – herregud! – herrarnas 62 kg-klass. I tyngdlyftning.
Hejade på en turkmen som åkte ut direkt och sen en korean som med guldet inom synhåll vek ner sig. Så där satt jag och jublade när en colombian tog silver efter en överlägsen kines. Jisses.

Är det nån som kan reglerna förresten? De hade tre ryck (resp stötar) var, men de togs inte i ordning, vissa var klara med sina tre innan en annan ens gjort ett försök. Mystiskt och klart mindre nervpirrande.

Kliver in i turneringen

Jag har just fått min första OS-idol för i år: Yao Ming!

Way out west, dag 2

LIL KIM!!!

OS, dag 1

Boxarna ute, handbollsdamerna förlorade, badminton-Persson ute, Sarah Sjöström ute, fotbollsdamerna kassa, tillochmed ett pålitligt uddasportsämne som dressyren har börjat med missar, seglarna bommade nån kryss. Men i singelsculler är vi med. Heja!

Det är inte min mening att klaga, och jag kommer inte att ta upp de usla svenska OS-"hoppen" här, i alla fall inte så mycket.
Men nu har det hopat sig. På bara några timmar.

Det som fick igång mig var SVT som minuter efter 14-åriga Sjöströms kalkonlopp direktsänder en intervju med tösen, precis vid bassängen. Sjöström kämpar med att hålla tårarna borta och den orutinerade stjärnreportern in spe frågar om tekniska detaljer under loppet. Tjejen är 14 år, låt henne vara tills hon iaf smält eländet. Om fyra år tar hon revansch. Och reportern jobbar på Östnytt.
För övrigt var cykelloppet genomuselt tv-producerat. Här hade man väl kunnat flyga in en fransos som vet hur ett lopp ska tv-visas? Att SVT:s kommentatorer var praktusla gjorde inte saken bättre, men det var mer väntat.


Dagens fråga: Vad tycker invånarna i staden Baoding om OS? Jag citerar från vår hovleverantör text-tv:
Under gårdagens invigning sköts 1104 regnskingrande raketer från 21 platser i Peking, en insats som gjorde att åskådarna kunde se invigningen utan att störas av regn. Raketerna styrde undan regnet till staden Baoding. Baoding fick ta emot över 100 millimeter regn under fredagskvällen.

100 millimeter regn på en kväll är jä*ligt mycket.

Å andra sidan slipper de likt georgierna leva i en krigszon. Kunde inte 1% av alla OS-kameror riktas dit i stället?

WoW-tacklingen

Way out west är ju också ett slags OS, och igår stog Broder Daniel för en storslagen invigning. Själv gick jag efter ett par låtar, liksom lite överväldigad av det storslagna i händelsen, av de tiotusentals åskådarnas bedjande blickar mot scenen, kanske fick jag svindel. Idag spelar Blåvitt mot Örebro, och jag kommer dessvärre inte kunna se matchen eftersom det krockar med Kelis. Av samma musikaliska skäl missar jag även Jubileumspokalen på Solvalla där Finders Keepers ska brottas med bland andra Triton Sund.

Inmarschieren, jawohl!

I dag ska det alltså invigas där borta i Peking – har ni förresten lagt märke till att det överallt bara skrivs och sägs Peking nu, annars heter det att vi ska kalla staden Beijing. Men inte under OS tydligen, det blir väl för svårt att stava för sportnissarna kantro. Anyway. Det ska invigas.

Stora raka tydliga led och alla idrottare ska gå och hälsa på kamerorna och vifta. Men det vi egentligen vill veta är ju hur mycket propaganda det blir. Eller snarare, hur mycket propaganda svenska ledarskribenter och sportkrönikörer kan läsa in i det hela.
Den stora frågan var ju inte vem som skulle bära den svenska fanan (Christian Olsson) utan vem som skulle slå flest knutar på sig själv för att hitta dolda hyllningar till Deng Xiaoping. Anrell eller Kjöller eller en outsider?


Uppdatering: Själv såg jag inte invigningen, jag var en duktig medborgare och försökte på Ikea och Bauhaus så gott jag kunde konsumera bort hotet om en lågkonjunktur. Men enligt Croneman var svaret på frågan ovan en outsider, Jacob Hård: "Han hade läst på om alla tänkbara problem som kineserna står inför – till och med den ditkommenderade politiska experten vid hans sida, Kinakorrespondenten Fredrik Önnevall (mycket bra för övrigt), tyckte att han kanske skulle ta och tagga ner en smula. [...] Jacob Hård var en god europé under hela OS-invigningen."



(som vanligt tycker vi inte om Kinas förtryckarpolitik, sånt måste ju alltid påpekas, men heller inte svenska tyckares hycklande och publikfriande. Oss själva undantagna förstås.)

Uihur, ellergur?

OS-tacklingen ställer sig som sagt en smula tveksam till den stundtals hetsande mediebevakningen av Kina (For the record: vi är ju verkligen inte förtjusta i varken vettlösa terrordåd eller hårdföra diktaturer heller).
Dagens tt-text om bombdådet känns inte jätteobjektiv i tonen, men det var en annan sak som väckte min uppmärksamhet.

Angående de två personer som gripits för bombdådet: De ska också tillhöra uigurfolket, som är muslimer och i majoritet i Xinjiang. Det var ordet "majoritet" som förbryllade mig. Nu påstår jag mig inte sitta inne på några exakta demografiska siffror gällande Kinas befolkning, men så här är i varje fall den etniska sammansättningen i Xinjiang enligt Wikipedia (Kinas officiella siffror från 2000):

Uyghur 45.21%
Han 40.58%
Kazakh 6.74%
Hui 4.55%

Gyllene svensk generation på väg ut

På bara ett par dagar har de europeiska storklubbarna visat vad de anser om Lagerbäcks ålderstigna landslag: Chipsen säljs till en shejk, Kennedy petas ur Ajax-truppen, och nu idag: West Ham löser ut Ljungberg från kontraktet.

Nya tider på väg in: Marcus Berg, Rasmus Lindgren, Robin Söder, Sebastian Eriksson, etc etc. Det känns väl ändå som att det kan bli kul?

Nej tack till ohejdad Kina-bashing

Aftonbladet ägnar en hel extra bilaga idag åt att smutskasta OS-värdnationen Kina. Tanken är att bilagan ska vara en "Aftonbladet om den gjordes i Kina". Men syftet är bara att förlöjliga den kinesiska nationen och dess ledare. Kineserna utmålas som spelgalna, pengakåta, illitterata fuskare. Som styrs av en regim som är det värsta världen har skådat sedan Hitler. Oreflekterat var ordet, och jag leker med tanken på vad kinesiska tidningsmakare skulle säga om den här pinsamma uppvisningen i bortkastad svensk yttrandefrihet.

Breaking news i chipsfabriken

Man undrar ju, tar det Chippen närmare en landslagsplats? Eller är det bara så desperat som det verkar?

Var är mamma?

Har just sett delar av dokumentärserien Vägen till OS. Visst var det fint och sådär, men sas det egentligen någonting som inte redan visste?
En sak störde mig mer än någonsin. Vareviga gång Stefan Holm dök upp var pappa Johnny där. Varje gång.
Men har vi inte sett det till leda nu? Kan vi inte en enda gång få se mamma Holm i rutan? Kan inte hon få säga vad hon tycker, egentligen, om att Johnny aldrig är hemma? Är det underbart skönt eller ren tortyr?
Och vad tycker syster Holm? Hon måste ju ha växt upp i skuggan av lillebrors eviga hoppande.
Helt enkelt: Var är kvinnorna som med matlagning och tvättande har gjort hoppandet möjligt?
Varför är det ingen som gör något på det ämnet?
Nånsin.

Mamma heter för övrigt Elisabeth och syster Veronica.
Inte ens det brukar man ju få reda på.

Det kommer bli en lång kall vinter

Sport? Har ni hört talas om det? Blåvitt-Malmö? Träningsmatcher från Emirates på TV4 Sport en hel eftermiddag? Trav? Erkänn det är härligt?

Danskarna hyllar Sastre

Det där att jag gillar det danska, det är väl ingen hemlighet. Och att jag gillar att titta på Girot och Touren, det vet ni nog också. Så varför inte sammanföra de tu, det danska och det cyklande. Och lägga till lite humor.
Och ja, det är på riktigt. Nu hoppas vi att SVT-sporten gör något liknande med nån skidåkare eller så.

Ouch

Först skjuter boxarna vilt omkring sig. Och nu detta. Det blir ett tungt OS för oss Rysslands-fans:

En jätteskandal skakar rysk friidrott. Sju av världens absolut främsta kvinnor har åkt fast för dopning och kommer att missa OS i Peking, uppger IAAF (Int. friidrottsförbundet).

Det handlar om dubbla världsmästaren på 1 500 m, Tatjana Tomasjova,världsettan på både 800 och 1 500 m,Jelena Soboleva och löparna Julia Fomenko, Svetlana Tjerkasova och Olga Jegorova (fem av sju var OS-uttagna).

Dessutom är Europamästaren i diskus Darya Pishchalnikova och förra världsrekordhållaren i slägga, Gulfia Kanafeyeva, bland dem som stängts av.

(Text-tv)

Pepp! (uppdaterad)

Göteborgsposten tror på följande startelva ikväll (ett "ordinarie" Blåvitt, med andra ord):

Kim-Hjalmar-Ragnar-Bjärsmyr-Adam Johansson-Tobias Hysén-Thomas Olsson-Gustav Svensson-Alex-Wernbloom-Söder

Ser starkt ut?

(PEPPAR PEPPAR)

Uppdatering: Jaha, 1-1, vi "trodde" väl kanske att det skulle bli 2-1,men nu är Blåvitt tvungna att göra det målet i Basel istället. Det är samma motståndare, samma mål som ska göras. Om de inte lyckas med det så är det bara att konstatera att David (med hälften så stor ekonomi) inte rår på Goliat varje gång.

Två snabba:
* Snyggt att sätta in Bärkroth
* Varför spelar Wernbloom, med gult kort dessutom, hela matchen? Vad ser IFK-coacherna hos honom som inte jag ser?

Well, en trevlig fotbollskväll blev det i alla fall. På återseende!

Vad som kan räknas som "icke prisvärt"

Köpte just fyra biljetter till vänskapslandskampen Sverige-Frankrike. 800 spänn.

Gangksta

Den ryske tungviktsboxaren Roman Romantjuk, som är uttagen i den ryska truppen till Peking-OS, arresterades av polis efter att ha skjutit en person med pistol. Enligt polisen ska 29-årige Romantjuk ha hamnat i bråk på krogen i den östryska staden Vladivostok. En man hotade Romantjuk med pistol, men Romantjuk tog pistolen och sköt sedan sin angripare, som fick föras till sjukhus med en allvarlig ögonskada.

De ryska OS-boxarna ligger just nu på träningsläger i Vladivostok men tränaren Alexander Lebziak meddelar efter händelsen att Romantjuks inte kommer att få tävla i OS. Hans plats tas i stället av Rakhim Tjachkiev.

(TT-AFP)

Med mössan i hand

Nu har man biljett då också. Till Basel-matchen alltså. Och ni har väl fått med er att TV6 sänder också, till förmån för er som inte kan ta er till Ullevi på onsdag.

C'est finie

När det här skrivs har Gert Steegmans precis rullat över mållinjen som spurtsegrare på Champs-Élysées i den allra sista etappen av Tour de France 2008. Carlos Sastre hade full och hans CSC koll på sakernas tillstånd och Eurosport-lös som jag är kan jag bara anta att champagnen dracks upp inför den allra sista slutspurten. Den detaljen berättade de inte om på www.letour.fr:s liverapportering. (Exakt hur sjukt är det eg att sitta och följa ett cykellopp via liverapportering på en dator? När solen skiner och allt. Tänk om mamma vetat om det här... Nå, det var bara i knappt tio minuter.)

Så nu blir det till att hitta på annat skoj, och arbetstiderna behöver inte längre anpassas till vad som händer i Frankrike mellan 15 och 18. Det ska nog gå det med. Om inte annat kan man ju titta på den här fina musikfilmen (som tyvärr inte går att lägga in direkt här på sidan).

Au revoir, France!

En annan sportglosa

Wimbledonfinalen har i flera medier beskrivits som "episk". Det blir i alla möjliga sammanhang allt vanligare att beskriva saker och ting som just "episka". Inte bara inom sporten.

Jag har själv ingenting emot ordet, och blev därför lite småförtjust när det återigen dök upp på text-tv idag:

Roger Federer förlorade i Torontos andra omgång mot fransmannen Gilles imon med 2-6, 7-5, 6-4. Det var världsettans första match efter den episka wimbledonfinalen mot Rafael Nadal.

Men vad betyder ordet egentligen? Jag föreslår att vi söker svaret hos utmärkta Encyclopedia Dramatica.

Osvuret är bäst

Men nu börjar peppen!

– Jag var nere och tittade på dem nyligen. Det är ett bra lag med många individuellt skickliga spelare. Men deras liga har precis startat och jag tycker att de såg lite trötta ut i perioder, säger Jonas Olsson.

Ich bin ein hamburger

Med tanke på vilka texter den här sidan har kommit med senaste månaderna borde vi kanske döpa om oss till Der Glidtackling. Undrar förresten vad glidtackling heter på tyska? Nåja, svaret lär dyka upp i Profis. Annars kanske nån hängiven läsare vet?

Vad jag egentligen kommentera var Max-bråket i Borås. Eller snarare att Max-kedjan rättfärdigar sitt beslut att vägra stänga genom "att genomföra en omröstning på nätet i samarbete med GT, för att se vad boråsarna vill", som TT skrev.
22 000 personer röstade i helgen, 93% tyckte att hamburgerkedjan ska stå på sig.
No shit.

Fråga en svensk om ett "litet" svenskt företag ska ta upp kampen med stora stygga Donken och stora stygga Uefa som myglade bort fine Lennart från tronen och gissa vad du får för svar.
Snarare var väl 93% i underkant. Men Max är folkliga så det förslår och pressansvariga Alexandra Willam-Olsson måste ha gjort en överenskommelse med djävulen för att kunna säga det här:

"Vi kör business as usual och kommer att ha öppet precis som vanligt. Det är viktigt att göra vad folket säger, vi hade bestämt att vi skulle följa resultatet av omröstningen".

Jag står i grund och botten på deras sida; har de en restaurang i Borås Arena ska de få ha öppet när de vill. Men måste man vara så skenheliga? Det ger faktiskt en dålig eftersmak.

Sports fashion

Jag glömde nog berätta att jag köpte en sån här i Berlin:















Och efter idag kan jag konstatera att den går precis lika bra att använda i en göteborgsk kontext, och sisådär en månad efter att turneringen tog slut.

Texten på ryggen lyder förresten:
POKAL
HEIM
BRINGER
2008

Jo, nu jävlar ska vi klyva några hår

Text-tv:s slumpmässiga, och ska vi säga innovativa, bruk av metaforer och talesätt har vi varit inne på tidigare. Idag hittar vi ett nytt märkligt exempel i artikeln om Alexanderssons frånvaro mot Murata imorgon:

-Han har lite problem med en hälsena, och vi tar inga risker så därför får han stå över matchen, säger IFK-tränaren Stefan Rehn till TT.
Men han verkar inte klyva några hår:
-Det är klart vi inte ska tappa detta. Gör vi det så har vi inget i andra kvalomgången att göra, fortsätter han.

Den här gången har jag faktiskt lite problem med att lista ut vad det är skribenten vill säga egentligen. Möjligen fiskar han efter uttrycket att Alexanderssons frånfälle inte "ger Stefan Rehn några gråa hår". Andra förslag?

Dubbelbogey

Efter en dag på balkongen blev det lite slötittande på British Open. Lite halvspännande, dvs så spännande golf kan bli. Men Padraig Harrington var grym.
För övrigt sa Zachrisson att dagens tvåa Ian Poulter är hängiven Arsenal-anhängare. Det är andra gången på ett dygn jag hör någon säga det om en idrottare. I går sas det om Bosse Högberg.

Efter en dag med den mest intressanta golfdagen 2008, dramatik på Touren och allsvensk fotboll – ja då toppar Sportspegeln med en trist intervju med en sprinter som ska springa om två dar och sen dagens höjdare: orienterings-VM. Jonas Karlsson borde inte få bestämma så mycket i SVT-huset.
Nu har British Open-inslaget kommit, det var kortare än orienteringen, kortare än en damlandskamp och kortare än inslaget om gårdagens VM-speedway. I sekundinslaget om touren nämndes inte ens alla krascher, speciellt inte Pereiros femmetersfall och brutna ben.
Jonas Karlsson borde verkligen inte få bestämma så mycket i SVT-huset.

Apropå tv-sport. TV4-sportens unga jänta har pluggat, hon har förstått att man inte säger "australiensare". Så hon drog till med det som måste vara rätt: australienare. Om nu TV4 måste finnas till och förpesta vår jord, kan de då tipsa sina medarbetare om att läsa TT-språket? Eller åtminstone öppna en bok, vilken som helst?

The game goes on

Jag håller med Martin om att man knappt orkar bry sig längre, man är fullständigt blasé, och som Tre Hörnor Straff skriver: finns egentligen allsvenskan?

Men trots att jag "blivit vuxen", slutat bry mig, blivit blasé, etc etc, så genomsyrar sporten ändå mitt liv. Den susar som ett ständigt tinnitus i bakgrunden: när jag lämnar in V75-systemet, när jag ser Gothia cup-spelarna i alla färger, former och åldrar på stan, när jag betraktar min flickväns välskulpterade axlar och armar och funderar på mina eventuella framtida barns idrottsliga förutsättningar...

Ikväll är det Blåvitt-Gefle. Det kan hända att jag inte kommer orka skriva om det efteråt, att jag kommer vara blasé, att jag "inte bryr mig längre". Isåfall vill jag bara passa på att droppa ett namn här och nu:

Robin Söder.

Ka-boom!

"Det är bara helt helt grymt hur han tar sig fram!"
Det är bara att hålla med Vacchi; Mark Cavendishs uppvisning i dag, som innebär den unge engelsmannens fjärde etappseger i år och någonsin, var makalös.
Nu tvingas jag till ett helguppehåll, så jag hoppas cyklisterna inte gör så mycket fenomenala saker de kommande dagarna.
Och att svenska folket sparar sina bästa insändare till veckan, som dagens oslagbara "Är det någon som har vunnit touren och sen fått nobelpriset?".

Idolbild

Blev väldans negativ där med OS-boken, och så kan man ju inte avsluta en dag.
Så jag tar och bjuder på en idolbild (och passar samtidigt på att försöka förtränga allt om Riccardo Riccó):

De styva männen på bilden är förstås Anders Adamson och Roberto Vacchi som tar sig en välbehövlig vilopaus mellan två Tour-sändningar. Bilden är hämtad på Adamsons finfina blogg. Vacchi har ju också en, och där står det som behöver sägas i fallet Riccó.

21 days and counting

I dag är det tre veckor kvar till invigningen av OS i Peking och det börjar bli dags att räkna ner.
Eller? Känner ni också att det är nåt som saknas? Spänning, förväntan, sug, kalla det vad ni vill. Text-tv ger oss ständigt spännande nyheter om OS, som aldrig lockar till läsning. Christian Olsson har ont i vaden, någon amerikansk trekvartsstjärna missar spelen, en svensk bågskytt visar formen. Gäsp.

Tänkte höja tempen genom att läsa OS – Historia & statistik som gavs ut under senvåren. Svenskans förre sportchef Sune Sylvén har skrivit och Ove Karlsson ("en av grundarna till International Society of Olympic Historians") har samlat alla resultat.
Trodde att den skulle bli en katalysator likt Jesper Högströms VM-bok var inför Tyskland 2006, en bok vars design och typografiska snitt har kopierats rakt av här.
Men icke.
Ove Karlssons statistikdel upptar 220 av de 407 sidorna, och den delen kan vara toppen att ha till hands framför tv:n. Varje gång Jan Lorentzon (är han kvar på SVT?) missar en felserve i damernas volleybollkval kan man sätta dit honom genom att för sig själv orera om Perus heroiska insats i damfinalen 1988.
Karlsson kan sina saker och hans små faktarutor är guldkorn, speciellt om man som jag gillar idiotfakta som varför Daniel Carroll är unik.

Sune Sylvéns historiska del däremot. Ja, vad ska man säga? Hans krönikor i Svenskan är inte alltid superbra och det kan man inte säga att det här är heller. Enormt stor vördnad för de olympiska spelen, citat från olika spel från alla stora svenska tidningar och Sunes gamla kompisar, disparata anekdoter från de olika spelen och lite grundläggande fakta om hur di svenske klarade sig och vad man tyckte hemma i Sverige då. För mycket nostalgi och för lite kritik helt enkelt.
Och alldels för lite fibrer, om man säger så. Trots att mer än halva boken är ren statistik kan Sune inte låta bli att rabbla knappologi, och det blir bara tjatigt. Mycket av det Sylvén tar upp hade platsat bättre i Ove Karlssons faktarutor och när utrymmet är så knappt tycker man att han hade kunnat utnyttja det bättre. Och språket är inte alls så ledigt och underhållande som det är i Högströms VM-bok, fast det hade kanske varit att begära för mycket. Dessutom är boken stressad fram. Det kryllar av korrekturfel och det sänker förstås betyget ännu mer.

Vill ni inte betala sisådär 98 kronor för den fina statistiken finns alla medaljörerna på OS-hemsidan, och ännu bättre presenterade på en brittisk hemsida.


Varför Daniel Carroll var unik förresten? Han är den ende olympier som någonsin tagit guld för två olika nationer (oräknat länder som delats eller slagits ihop, typ Sovjet). 1908 vann han för Australasien och 1920 för USA, sporten var rugby

Tack far!

Fick precis ett telefonsamtal. Min snälle far harprecis för min räkning varit nere på stan och köpt en dvd med dokumentären Profis, en långfilmslång sak om Bayern München 1978/79 – en säsong kantad med problem och uteblivna framgångar – guidat av idolen Paul Breitner, som ju knappast var den som tyst höll inne med det han tyckte om saker och ting. Till filmen hör dessutom en uppföljning med Breitner och Uli Hoeness knappt 30 år senare.
Måste bara var lysande! Så nu blir det till att öva på att lyssna på lite bayerska. Hm, får nog ta till ett par Fassbinder-filmer, och det är ju inte den sämsta skola man kan gå i.

Filmtajm

Det är ju några dar sen nu, men ibland behöver man lite tid för att smälta riktigt bra filmer, eller hur?
Så medan resten av världen tittar på och förfasas över intervjubilderna från Guantanamo bjuder jag på lite vitrysk slapstick, ni vet domarn som var för packad för att kunna skipa rättvisa. Vilket bilderna ganska klart visar. Klicka här.

Suck

Jaha, Sandqvist sällar sig till Fedel och Asper och bjuder på härliga tabbar.
Men det spelar ju ingen roll.
Allsvenskan 2008 är ju redan slut och mitt intresse är ärligt talat minimalt. Hade det inte varit för att MFF föll mot det enda lag jag kan uppbringa några känslor för (mot) hade jag knappt registrerat förlusten.
Kände ett tag i eftermiddags att det kanske var för att Premier League och de andra stora serierna är intressantare, men det är de ju inte. Hela spelarcirkusen har fått mig att tappa det mesta av intresset även för de ligorna. Vem bryr sig var Ronaldinho spelar nästa säsong? Eller Ronaldo eller vem det är. 2010 är de ändå i något annat lag igen.
Blasé? För cynisk? Uttråkad?
Eller har jag bara växt upp?

Dra på trissor!

Någon på Sportnytt måste ha ätit ett par dåliga räkor eller något, eller så har himlen verkligen trillat ner.
Lördagen den 12 juli 2008 visade Sportnytt nämligen både Tour de France-cykling och tri nations-rugby. Gotland Lövkvist behåller den vita tröjan, Cavendish spurtvann igen och Springboks skrällvann över All Blacks, men herre gud, det brukar ju inte ens bli en andningspaus av sånt.
Eller är det bara så enkelt som att det inte spelades damallsvenska, rullstolsbasket eller hölls DM i diskus i dag och de var tvungna att fylla kvarten med något, vad-som-helst- bara-det-inte-är-svart-i-rutan-och-den- där-norske-målvakten-som- kastar-in-bollen-i-eget-mål-1986-har-vi- ju-redan-visat-sjuttiofem-gånger?

Ett sekel går så fort

I dag är det 100 år sedan Amalthea sprängdes. Det är också 100 år sedan det svenska fotbollslandslaget spelade sin allra första landskamp, 11–3 (!) mot Norge.
Man tycker allt att fotbollförbundet hade kunnat ordna en jubileumskamp mot samma motståndare denna lördag, en b-landskamp åtminstone. Självklart på Ullevi, skådeplatsen 1908 var nämligen Idrottsplatsen i Göteborg, som lär ha legat ungefär där Gamla Ullevi ligger (låg).

Själv firar jag jubileumsdagen med att sitta på balkongen och läsa Ian Rankins Dead souls.
IFK:s anhängare firar genom att slåss i Stockholm och dess norra granne Solna. Det har varit bråk i stan och när tomtarna passerade hundra meter från min balkong skränade de "hata hata Gais". Man undrar varför de gör så i Råsunda, här kryllar inte direkt av makrillar, inte vad jag märkt i alla fall.

En hatförklaring

Aftonbladet presenterade i torsdags (jo, jag har legat i ett ovärdigt, upprört och blodigt krig med Comhem sedan dess) landslagets analys av spelarnas löpningar i matchen mot Ryssland.

Zlatan Ibrahimovic sprang klart minst av de svenska utespelare som spelade 90 minuter (8 651 m). Petter Hansson, näst mest stillastående, sprang drygt en och en halv kilometer längre (10 168 m).

I detta sammanhang vill jag bara påminna om Metros rubrik på matchdagen: Ikväll hänger det på Zlatan.

Del 1 i Glidtacklingens serie om medias okritiska och underförstått rasistiska hyllningar av (den visserligen fantastiske fotbollsspelaren) Ibrahimovic finns här.

En kärleksförklaring

Kunde inte se Touren i dag, men fick mig en uppdatering av såväl cykelsporten som det runtomkring på Les Poursuivants. Jag har länkat dit tidigare, men ni får inte missa deras tourande.
Dagens 159 kilometer innebar att "Gotland" Lövkvist tappade i sammandraget men fortfarande har den vita ungdomströjan. Fast det är nästan så att jag önskar att han kunde förlora den snart. Visst är det stort att gå in på www.letour.fr och se en svensk flagga efter den vita tröjan – jättestort – men det finns ett nationalchauvinistiskt problem här.

Touren och Girot och, det ska medges, Roberto Vacchi, har gjort att jag har fastnat för detta vackra spektakel cykelsporten är.
Bortom dopningsfördömande och fördomar från alla ointresserade kan jag njuta av sporten. Av prestationerna och det vackra i tre timmar utan utbrytningar på en landsväg i mellersta Tourraine eller var de råkar befinna sig.
Jag minns semestrar på 80-talet, i Bretagne, Annecy, Colmar, San Remo och Como. Och överallt dessa cyklister. Och Holland 1984. En hel helg framför tv:n och Touren och en hel fängslad familj (jag kunde då inte veta att jag såg namn som jag i dag fortfarande fängslas av; Bernard Hinault, Greg Lemond, Sean Kelly...).

De visste alla nåt jag inte förstod förrän kanske 2005, att denna cykelsport är så vacker och så oerhört fängslande.

För kanske första gången kan jag njuta av en sport utan att ha speciella favoriter (nåja) och definitivt utan att behöva heja på någon svensk. Självklart har jag lärt mig en massa namn under åren, men på nästan varje etapp dyker det upp någon relativt okänd och visar upp sig. Ibland spurtar de mot varandra och jag kan njuta utan att behöva heja på någon specifik åkare.

Detta beteende som jag verkligen inte kan förstå när det gäller fotboll eller hockey, detta att man kan titta utan att hålla på någon, detta ofattbara, det drabbar mig under Touren. Och kanske är det därför jag uppskattar det så mycket.
Ibland vill man att en Valverde eller Sastre eller Bettini ska vinna (det brukar av någon anledning vara spanjorer eller italienare, nästan alltid en klättrare), men oftast njuter man bara av en spurt som den Cavendish stod för i veckan. För att inte tala om det förarbete som Gerald Ciolek och de andra hjälpryttarna gjorde. Makalöst. Som tio Linderothare bakom varje Ljungberg.
Njuter av spurten och vet att det är så mycket som händer på en gång. Det är inte bara den gula tröjan som är grejen, det är varje etappseger, varje tröja och varje insikt om att en topp-30-placering är fenomenal. Cavendish, han som purtade, han är just nu 148:e man i Touren. Men det är ju inte för att vinna hela klabbet han är med, det är för att få oss att njuta som i onsdags.

Och som kommer då "Gotland" och får mig att heja eller inte heja på någon. Att man aldrig kan få äta kakan och ändå ha den kvar...

Marginalanteckning angående wimbledonfinalen

Alltid lysande Ulf Stenberg slår något slags huvud på spiken i dagens GP:

I takt med att Rafael Nadal helt oblygt tog sig i häcken och drog ned kalsongerna inför servandet blev stilfulle Federer en allt större favorit.


Del 1 i Glidtacklingens serie om wimbledonfinalen hittar ni här.

The Devil went down to France

Nu har Touren har börjat på allvar.
Didi Senft, El Diablo alltså, har siktats utmed dagens etapp.
Underbart!

Touren, dag 5

Jag visste det! Det där med cykelsport är som gjort för mig.
Kanske inte pedalandet mil efter mil, men det som hör till. Kaffet.
Eminenta paret Vacchi & Adamsson redde ut begreppen i går, till cyklingen hör kaffe. Före start fyller många cyklister på med extra kaffe och i de mer sociala turerna ingår det kaffepauser.
En mycket sympatisk sport alltså.
Dessutom med kattanknytning, som gårdagens suveräne spurtman Mark Cavendish, som smög upp mot täten "som en liten kisse" som Vacchi sa under spurten. Det var en grym uppvisning det vi fick se, av såväl Cavendish som Vacchi.

I dag bär det av mellan Aigurande och Super-Besse och vi får se de första backarna, bland annat den första kategori 2-stigningen.

Comhem-hatet

Ursäkta om detta inlägg bara indirekt har att göra med sport.

Staffan säger:
igår kväll funkade bredbandet en stund
Björn säger:
nja. fra är ju juntans säkerhetsorgan medan comhem är dödspatrullerna
Staffan säger:
jag rusade in på comhem och skrev ett RIKTIGT hatiskt mail
Staffan säger:
men tack och lov så bröt skiten ihop igen innan jag hann skicka det
Björn säger:
ja det hade inte varit så gött om du "försvunnit"
Staffan säger:
nu tänker jag inte höra av mig igen innan det brakar ihop igen (pp)
Staffan säger:
men händer det minsta lilla
Staffan säger:
så tänker jag kräva att de betalar en årsprenumeration hos en annan leverantör
Staffan säger:
och det kravet kommer att vara helt villkorslöst
Björn säger:
haha lycka till med att ställa "krav" på juntan
Staffan säger:
hehe thx m8
Björn säger:
det är som en nordkorean skulle komma till kim jong sung och be att få ett helt års risskörd betalt för att hans grus smakat skit

Vem är atlet och vem är idrottsman?

Jag glömde visst att gå in på text-tv och kolla hur wimbledonfinalen slutade. Nadal vann tydligen. Själv somnade jag i femte set.

Jag sitter och värper på ett gigantiskt inlägg om detta, om varför Nadal är en atlet medan Federer är en idrottsman, varför tennis är en förlegad sport, vad klassbegreppet kan ha för betydelse för begreppet "idrottsman" och för tennisen som idrott....

Det kommer alltså att bli ett eller flera monumentalt stora inlägg, långa, halvt förvirrade, halvt fokuserade litanior, ett försök att verkligen genomtränga ämnet, att verkligen säga något, att verkligen lära mig något om saken.

Men jag orkar inte idag.

I soffan framför Tipslördag

En av de mest förbjudna åsikterna om allsvenskan 2008 är den att Kalmar FF är som Grekland.
Och visst, ser man till antalet gjorda mål (29, mer än dubbelt så många som "gladspelande" Tråkhammarby) och dessutom har Sverige–Grekland kvar i skallen så, nej, Kalmar är inte som Grekland. Kalmar är ju som Tyskland, Tyskland från ett svunnet 80-tal.
För en som sällan ser Kalmar spela var det solklart när jag i dag trött trött halvlåg i soffan och såg KFF-HBK.
HBK spelade bra, spelade i första halvlek skjortan av de röda och borde ha skapat ett mål eller i alla fall en målchans. I stället kunde kung Nanne stå där och helt obekymrat se hur hans lag kämpade och slet och spelade dödgrävarfotboll. För han visste ju. Kalmar skulle vända det här.
Precis som tyskarna höll på på 80-talet.
Inte för att någon i Kalmar skulle kunna jämföras med en Matthäus eller ens en Karl Allgöwer. (Kanske kan Lasse Johansson vara en Allgöwer. Johansson sitter i kommunfullmäktige för s och när han inte spelade en av sina tio landskamper var Allgöwer som ni alla vet aktiv förespråkare för SPD.)

Men Nanne är som en Berti Vogts (jo, han tog över 1990, och?) som vet att till slut orkar de där andra inte och då tofflar vi in ett segermål. Och så blev det ju. HBK:s underbare Janne Andersson stod och gormade och anade att han skulle vara frustrerad efter matchen. Hans Bollklubben ledde välförtjänt med 1–0 och det var bara minuter kvar. Men både Janne och Nanne visste.
Att KFF skulle få in 1–1. De kunde ju inte veta att domarn Håkan Jonasson skulle tillåta dubbelhands på en Elm före målet, men eftersom Jonasson kommer från Helsingborg kunde de ju anat nåt sånt.

Tyskland på 80-talet ja. Kommer ni ihåg? EM-guld 80, VM-silver 82 och 86. Toni Schumacher och 1–0 mot Österrike. Fula frisyrer och ett allmänt tyskhat på all världens läktare. Effektivt som tusan men trist att se.
Som Kalmar i dag alltså.
1980 tog Öster SM-guld, hoppas grannen 10 mil österut kopirerar tysklands EM-insats för det här året och inte sina småländska kusiner från året då Anselmo föddes, denne Anselmo, vars idiotspark mot Tråkhammarby kanske grundlade poängen som borde ha varit en seger.
Hans lagkamrat Peter Larsson blir för övrigt allsvenskan trogen högst ett år till, sen flyttar han till Holland. Peter Larsson kommer att vara en av fyra backar i blågult under flera år. Kanske kommer han till och med upp i samma klass som Peter Larsson d ä, som också lirade i HBK när det begav sig, på 80-talet, när tyskarna var som värst på plan.


Och nej, bilden ovan föreställer inte Nanne Bergstrand instruerandes teknik, det är en fin bild på Karl Allgöwer, antagligen daterad 1985, året då han satte tre mål mot Fortuna Düsseldorf, vilket den inflikade bilden visar.
Allgöwers svenskkoppling är f ö trist, han var på plan den svarta onsdagen just 1985, då Portugal slog Tyskland med 1-0 och Sverige missade VM i Mexiko. Det var hans återkomst till landslaget efter en bojkott.

Le Tour

EM är slut, allsvenskan orkar inte höja pulsen, vad göra?
Läsa förstås, lapa sol och vara ute i friska luften.
Eller vänta här. På lördag börjar Touren, med en nätt sträcka mellan Brest och Plumelec i vackra Bretagne.
Starten går i Bodil Malmstens älskade Finistère, även om hon nu har flyttat därifrån, och måndagen inleder vi i Saint Malo, mitt emellan vackra kloster-ön (eller vad man ska säga) Mont-Saint-Michel och staden Dinard, där Eric Rohmers underbara En sommarsaga utspelar sig. Och sen kommer bergen, och sen mer berg och, ja, ni hör själva.
Det är klart att juli även i år får gå i cykelsportens tecken.

Jobbet får helt enkelt passas in så att det ligger rätt till i förhållande till Eurosports sändningar (om inte en dansk leder i spurten, då slår man över till exalterade danskar på DR1, där Jørgen Leth efter sina Haiti-skandaler ännu inte är rumsren som bisittare).

Om man likt undertecknad bor i en bostad där TV4 har mutat in sin poker- och monstertruckskanal och därför inte kan se Eurosport hemma lär man kunna hitta fylliga sammanfattningar här eller här. Roberto Vacchis blogg hittar ni i högerkanten.

Those Brits

Oj vad jag skulle vilja jobba på en engelsk tidningsredaktion.
Dagens rubrik kommer från – surprise surprise – The Guardian, där Richard Williams skriver om hur Capello borde, men knappast orkar, göra som Aragonés och föryngra laget.
Rubriken? Old man and the sea change, en fin blandning av Hemingway och ordstäv ("sea change" betyder stor förändring).
Och det fina är ju att den inte ens är speciellt unik där borta. Bara så engelsk.

Ola petar Claes

I söndags stod Ola Wenström och log sitt bredaste TV4-leende och sa att det nu bara skulle bli semester för hans del.
Han har uppenbarligen lärt sig av Jan Scherman, Olas leende dolde nämligen en stor lögn.
I dag blev Ola klar för Viasat, i svensk tv en övergång i stil med Ronaldos (eventuella) flytt från Man U till Real.

– Jag är branschens lyckligaste! Att få leda och utveckla sändningarna från Champions League, kvalspelet till nästa fotbollsmästerskap samt även hockey-VM. Det blir inte bättre, säger Ola Wenström i Viasats pressmeddelande.

Frågorna kommer som ett brev på posten:
Kan man ana en schism med en viss Jihde bakom de fina orden?
Ska TV4:s fotbollstramssändningar bli ÄNNU sämre nu?

Och, framförallt:
Vad ska hända med Claes Runheim? Trots all skit han har fått är han en suverän programledare, inte minst när det gäller sport. Han är antagligen den tv-kille som bäst har förvaltat arvet efter Oldsberg & co. Och då menar jag inte flabbskämten – de får Jihde stå får – utan seriositeten, faktakollen och den där grejen som gör att det ser så lätt ut. Det är sällan Runheim blir ställd.
Runheim kanske drar till SVT och fyller deras hål efter Jihde? OS-inhopparen Richard Olsson (Bingolotto-killen alltså) är knappast den sporten helst hade velat ha som ankare för kvällsprogrammen från Stockholm under hela OS. Och vem har de annars? Popsen? Härenstam? Nja, va?

Wenströms (och TV4:s fotbollschef Per Nunstedts) övergång har redan betytt att Thomas Nordahl försvinner. Bosse Petersson lär också sitta löst, han är ju bara seriös, inte latjolajbanrolig.
Ja, jag tror tyvärr att Champions League kommer att bli "roligare" i höst, med spexigare studio och gladare gäster. Och färre tittare.

Heja Blåvitt...

Man undrar hur långt kommersialiseringen får gå i "dagens fotboll".
TV4 har ju under EM visat hur fint det kan bli i rutan med reklam, och tidigare har de handgripligen stoppat en damallsvensk match för att deras reklamblock inte var över när domarn blåste för andra halvlek.
Nu kämpar IFK Göteborg och Mix Megapol gemensamt för att vi ska längta tillbaka till den gamla goda tiden med dansband i halvtidshögtalarna regniga höstar under Örjans Valls bristfälliga tak och resultatuppläsning av en ung Agne Jälevik i TV1.

Under hösten ska ett antal IFK-åskådare få tävla om en bil. Men inte på det där svenskt pinsamma sättet med lite snedsparkar på innerplan, nej, Mix Megapol har utformat en härlig hinderbana med hetsätning av hamburgare (!), en pappfigur av IFK-målvakten Christensen och biltutande.
När Bara Ben skrev om det lät det ett skämt, men Mix Megapol skryter om det här, så det lär bli klang och jubel på Ullevi i höst.


Men allt är inte pengar i Blåvitt. Sveriges Champions League-representant lottades i dag att få möta San Marinos mästare i den första kvalomgången.
Det måste vara för att vi verkligen ska se hur lågt allsvenskan rankas.
Det är vi och San Marino och Georgien och 25 andra höjdarländer (bland dem Kroatien, vilket förbryllar åtminstone mig) som lirar i första omgången.

IFK får sen Basel i en eventuell andra omgång (text-tv har rubriken "Göteborg får möta Basel i cup-kval"). Det lär inte bli lättare än vad Thun var för MFF, även om man får hoppas att Olsson&Rehn inte underskattar schweizarna lika mycket. IFK:arna får i alla fall spela på St Jakobs Park. Och möta snart landslagsbofaste backen Behrang Safari. Gott så.

I en högst eventuell tredje omgång väntar ett av dessa lag:
Arsenal, Liverpool, Barcelona, Atletico Madrid, Juventus, Fiorentina, Schalke 04, Marseille, Vitoria (Portugal), Steaua Bukarest, FC Twente, Spartak Moskva, Sjaktar Donetsk, Standard Liège, Slavia Prag, Galatasaray, Olympiakos, Levski Sofia.

IFK i Champions League i höst?

I dagens allsvenska omstartsmatch hoppas jag på en rejäl skräll förstås. Det är inte ofta man får tillfälle att heja på TFF så man får ju passa på.

Immer vorwärts

Har ni stütt pü en nattklubb i Berlin och sjungit

"Ich liebe Hitzlberger,
Ich liebe Michael Ballack,
Ich liebe Mario Gomez
Ich liebe Berlin,
Ich liebe Deutschland,
Ich liebe Altintop,
Ich liebe Nihat,
Ich liebe Gökdeniz,
Ich liebe Türkei,
Ich liebe Deutchland" [...]

... i takt till Iggy Pops "Passenger"?
Trodde inte det.

Drömelvan

Att jag höll på tyskarna har knappast undgått er.
En anledning är förstås att mina favoritspelare genom åren har burit namn som Breitner, Frings, Schwartz, Baresi, Adams, Gattuso, ja till och med Mild. Det är alltså ingen tillfällighet att rubriken överst på den här sidan är "Glidtacklingen".

Misstänker att det har smittat av sig på min EM-elva:

Iker Casillas – Ende rivalen var Buffon, som nästan på egen hand räddade Italien från ett stort fiasko.

Sergio Ramos – Trots utseendet självskriven, i synnerhet sen Lahm spelat bort sig själv i finalen.
Denis Kolodin – Viktigaste kuggen i Hiddinks nya försvar, och har dessutom ett skott Rob Rensenbrink skulle avundats.
Christian Panucci – Bäste italienare, målskytt och relativt lugn, en spelare nästan samtliga andra lag skulle behövt i EM. Här rensades Puyol ut av principskäl, han var ju en favorit redan före EM.
Roman Zjirkov – Stor överraskning för mig. Ytterbackarna var nästan bäst i hela EM; Capdevila och Bosingwa hade kunnat platsa de också.

Hamit Altintop – Offensiv, oförutsägbar och en frisk fläkt, ett mycket roligare namn än, säg, Xavi. Här föll även Schweinsteiger bort, mycket pga sin frisyr (och spelet i finalen).
Marcos Senna – EM:s bäste spelare.
Michael Ballack – EM:s MVP.
Wesley Sneijder – Bäste spelaren under gruppspelet.

Roman Pavljutjenko – Istället för Arsjavin? Ja, Arsjavin dansade en match (mot Holland, Sverige räknas inte) och är i längden förstås bättre. Men i EM var radarpartnern skarpare, och dessutom för mig inte lika känd inför mästerskapet.
Lukas Podolski – Villa? Torres? Ja, men de slår inte ut "Poldi", som var roligare än spanjorerna.

Coach: Fatih Terim. Förstås. Slaven Bilic och Joachim Löw utmanare.
Och Cesc Fabregas får förstås hoppa in i andra halvlek i det här laget.

3 spanjorer, 3 ryssar, 2 tyskar och en från vardera Turkiet, Holland och Italien alltså. Ledda av en turk.


Mot detta lag ska ställas mitt egentliga EM-lag, med nya (och i något fall gamla) favoriter, spelare som inte fick ha varit med i förra elvan:

Rüstü Recber – Såg gammal ut, men nästan lika cool som man minns honom. Temperamentet var i alla fall kvar. Gjorde två supertabbar, varav en betydde förlust i semin, men outstanding etta ändå. Även i detta lag är Buffon tvåa.

Cosmin Contra – Rumänsk ytterback som jag nästan helt missat tidigare. Veteranen blir viktig även i VM 2010, förhoppningsvis en favorit även då.
Tuncay – Kanske den utseendemässigt fulaste spelaren i EM. Men han var bra, och syntes därför lite väl ofta i närbild.
Christoph Metzelder – Årets skägg. Har tagit över stafettpinnen från Bretiner & co i såväl utseende som spelstil. Mindre teknik, mer kämpa. Självklart given här.
Gio van Bronckhorst – Ytterback eller central mittfältare? Eller bara cool? Alltihopa. Plus målgörare. En gammal favorit som blommade upp en sista (?) gång.

Kazim Kazim – turkisk högerytter, med påbrå från åtminstone fyra länder. Coolast namn i EM och dessutom ruggigt bra och viktig för Turkiet.
Torsten Frings – EM:s näst bästa defensiva mittfältare. Dessutom frispråkig och långt hår på ett mycket mer personligt sätt än t ex Sergio Ramos. Stor tacklare. Stor favorit.
Luka Modric – Valde mellan flera kroater, gillade deras spel och karaktärerna.
Jacek Krzynowek – Polens ytter ser ut som Matt Damon och John Terrys kärleksbarn. Ärvde dock större delen av sitt fotbollskunnande från Damon.

Ivica Olic – Ett enda mål blev det. Men jag tror inte att någon annan anfallare slet så mycket som Ivica. En stjärnanfallarnas Klas Ingesson, med lite bättre teknik då.
Klaas-Jan Huntelaar – Spelade bara 83 minuter mot Rumänien, och gjorde då ett mål. Men man kan inte hålla en Klaas-Jan utanför laget. Bäva månde en eventuell framtida son.

Coach: Slaven Bilic. Löw och hans vita skjortor var nära, men bara nära.



När det gäller Aftonbladets EM-drömelva får jag diskret viska att slutresultatet mellan Staffan och Martin skrevs till 339–405.
Tysklandsresenären kommer att skylla på att han är på just resande fot, men även hemma i soffan i Göteborg hade han fått stryk.
Vi var båda ganska så långt från täten i den stora tävlingen, men vem bryr sig om det?

Alles ist vorbei

Eftersom jag är en envis man höll jag på Tyskland ända in över mållinjen, ända över prisutdelningen och Blatters, förlåt Platinis, snygga manöver att ställa sig själv mitt i pokalhöjningen. Och eftersom jag är envis letar jag efter svaret på 0–1 hos tyskarna och inte den i går fenomenale Torres.
Vägrar tro att någon tysk skulle ha så dålig smak att han tog emot medaljen i egentillverkad t-shirt (Ramos) eller egna flaggan virad som en sarong (Torres)*. Men även en surgubbe som undertecknad fick till slut erkänna en del hemska sanningar.
Att tyskarnas taktik bara höll tills Aragones läst den och spelat schack med sina spelare.
Att Klose är en suverän anfallare, men att han i EM hade varit Koller-dålig i ett sämre lag. Eller Koller suverän i Tyskland.
Att en frisk Bernd Schneider kanske kanske hade kunnat ta tag i spelet. I så fall på "Schweinis" bekostnad. Det är trots allt roligare att vinna än att spela vackert.
Att spelet trillar ihop om firma Ballack/Frings inte har en bra dag.
Att det faktiskt var Senna, Xavi, Iniesta och Fabregas som gjorde tyskarna dåliga, eller i alla fall ännu sämre. Det ska jag inte glömma och så smått försöka pränta in i skallen.
Att allt snack om nya Spanien och gamla Tyskland mest är nonsens. Det var, som Jesper Högström skriver, inte det gamla Tyskland vi fick se.
Att Spanien-haussen och Tysklands-bashingen som kom igång under helgen nästan fick mig att måla ansiktet i svart-rött-guld.
Att spanjorerna var bättre.

Men jag undrar om det var rätt lag som vann. Hade gärna sett ett Kroatien i gruppspelsform i finalen.


* Fullt så illa som Materazzis hiskeliga hatt under VM-firandet 06 var det förstås inte, vi ska ha perspektiv på saker och ting.

Finaldags

Redaktionen har legat i fotbollskoma i en knapp vecka; ena hälften har flytt till Berlin, den andra har grävt ner sig i Englands Nya Zeeland-bråk och om Martin Johnson ska lyckas med sitt landslag (rugby alltså, där Englands landslag är precis tvärtemot fotbollslandslaget. Mellan turneringarna är man sämst i världen och ingen tror att lag sak kunna göra något bra, under turneringarna går det "alltid" över förväntan, som fjolårets VM-final.).

Men nu börjar det närma sig.
Några timmar kvar till Tyskland–Spanien och hoppet om en bra match med rätt segrare ökar när Ballack visar sig kunna spela (om man får tro sanningssägaren Bild-Zeitung).
För vi hejar på Tyskland här.

Allsvenskan börjar snart!

EM tog slut för min del igår när moder Ryssland, fullt rättvist, åkte ut mot sidledspassningarnas och filmningarnas Narnia.

* Det ska dock sägas att Spanien charmade mig en aning, deras spel är inte alls lika vedervärdigt långsamt och fult när de slipper föra matchen.

* Det ska dock sägas att det ska bli roligt att heja fram Tyskland i finalen, eftersom jag befinner mig i Berlin då. Kanske gråta en liten skvätt när de förlorar också. För hur ska någon kunna stoppa Spanien nu? Detta har varit ett vackert hollywoodmästerskap, det är klart att det ska få ett vackert hollywoodslut när de hopplöst jinxade spanjorerna äntligen får lyfta bucklan.

Och, kanske faktiskt, unnar jag dem det.

Case closed

Förklara för mig varför ett sånt här företag ska ha sändningstillstånd, VARFÖR ska de ha ett försprång före de andra kommersiella kanalerna?

TV4 hävdar att alla tv-tittare i Europa drabbades, men till SVT har flera tittare hört av sig och sagt att i Grekland, Danmark och Tyskland sändes matchen utan problem.

(källa text-tv, som vanligt)

Själv missade jag hela andra halvlek, av en helt annan anledning, jag hade nämligen somnat. Vaknade pigg och utvilad imorse till skrålet från nån gammal svartvit svensk långfilm.

Tyskland–Turkiet - innan matchstart

Vad fint det är att se Lehmann och Ballack stå arm i arm och sjunga Deutschland Deutschland über alles.
Som om Ljungberg och Mellberg skulle ha frivilligt (och vänskapligt) kramkalas.

TV4 visar annars åter fingerspitzgefühl med Hedman som bisittare.
Att stadion är tyst ser Magnus som att publiken är spänd av förväntan. No shit.
Då är det härligt att kunna sätta på P4 och Dagge Malmqvist, som i kvartsfinalen Ryssland–Holland liknade ett ryskt anfall med ett ånglok på Sibiriska järnvägen.

För övrigt är Kazim Kazim ett väldigt tufft namn. Och Rüstü coolaste målvakten i EM.

Byten i Drömelvan (emdromelvan.aftonbladet.se)

Läget i Solvens FF är allt mer desperat, med Kroatien, Italien och Holland utslagna, Nihat skadad, och Arda Turan avstängd. Lyckades i alla fall göra mina tre tillåtna byten idag:

Wesley Sneijder ut, Michael Ballack in (Ballack tar dessutom över kaptensbindeln)
Luca Modric ut, Torsten Frings in
Giovanni van Bronckhorst ut, Per Mertesacker in

Det jävligaste av allt är att jag åker till Berlin på fredag, och kanske missar att göra mina tre sista byten inför finalen. Vore kul att se en final med Tyskland där nere, förresten.

Angående sidledspassningar och att Spanien skulle spela "offensiv" fotboll...

... så tycker vi att GP sätter huvudet på spiken i dagens "Vi noterar att..."-spalt:

... vi för första gången någonsin börjar tro på Spanien. Inte för att spelet senast imponerade (slarvar någon och går över mittlinjen innan man slagit 15 passningar inom laget måste man börja om).

Summering av Sveriges insats, m m

Björn säger:
tja
Staffan säger:
hej, läget idag?
Björn säger:
trött som fasen, midnattsrunda med björnarna o sen film igår till 04.30
Staffan säger:
snyggt!
Björn säger:
sen ringer telefonen 8.30
Staffan säger:
jag saknar björnarna
Staffan säger:
var det jag som ringde?
Björn säger:
va? nä
Björn säger:
nyktert?
Staffan säger:
phew
Björn säger:
Staffan säger:
Björn säger:
rök sviten igår?
Björn säger:
Staffan säger:
jajemen
Staffan säger:
bara 8 av 9 nu
Björn säger:
hårt
Staffan säger:
men det får ytterligare en konsekvens
Björn säger:
vem hade trott på final mellan turkiet o ryssland?
Björn säger:
måste varit bra odds
Staffan säger:
jag kommer vara tvungen att spela ryssarna i semin -och losa igen
Staffan säger:
och sedan tyskarna i finalen -los igen
Staffan säger:
så tre raka los får runda av EM
Staffan säger:
ordningen återställd
Björn säger:
Staffan säger:
hade italien vunnit igår hade jag inte lagt några fler spel
Björn säger:
kul att det e så sjukt oförutsägbart ändå
Björn säger:
att spanien e i semi måste ändå vara den största skrällen...
Staffan säger:
ja, det är riktigt sick
Staffan säger:
visst, de var helt utspelade i nittio minuter igår, men ändå inte helt orättvist
Björn säger:
Staffan säger:
Björn säger:
mmm du måste vart nykter
Staffan säger:
experterna håller inte riktigt med mig om den analysen...
Staffan säger:
kan det förklaras av mina två glas vin?
Staffan säger:
jag satt och var helt stensäker på att mitt spel kunde sitta
Björn säger:
skulle säga det, jag kollade lyckligtvis int så mkt
Staffan säger:
satt verkligen och mös
Björn säger:
Staffan säger:
funderade på att lägga in mer i paus på italien
Staffan säger:
eftersom de i mina (fulla) ögon var helt överlägsna
Björn säger:
fett att ryssarna tyckte sverige var tuffare än holland
Staffan säger:
ja, den är sick
Björn säger:
men holländarnas långsamma spel påminde mkt om sveriges
Björn säger:
men de är kanske (!) aningen vassare på några positioner
Staffan säger:
jo
Björn säger:
men vi är nog kvar där kring 7-10 i europa o 12-16 i världen
Björn säger:
ändå
Staffan säger:
ja, allt är ju som vanligt
Staffan säger:
turneringen var ju inte så dramatisk för svensk del
Staffan säger:
jag trodde vi skulle ta totalt ett poäng - vi tog tre
Staffan säger:
grekland var sämre än väntat
Björn säger:
mmm som när man lirar en 180 manna .... man kan skrälla var femtionde år
Staffan säger:
helt exakt huvudet på spiken på pricken samma sak
Björn säger:
får vi en semi till i em el vm under min livstid så e jag sjukt nöjd